Man tycker att med solen kommer allt som är bra. Genast sprider sig det lite hopp om sommar när den tittar fram bakom molnen även om det bara är mars. Vinterkängorna åker av och ersätts av tygskor även om det fortfarande finns snö i vissa hörn av gator och trots att de varnar för snö på nyheterna. Man gör vad som helst för att få fram sommarkänslan så tidigt som det bara går. Vissa färgar håret ljust, vissa tar av sig mössan.
Jag har haft värre vårar. Jag har haft bättre. Jag har ingen inspiration till någonting. Ingen motivation. Ingenting. Det står bara still och jag känner inget sug efter något mer än att ligga i sängen och titta upp i taket. När skoldagarna går mot sitt slut är jag dödstrött och vill bara hem. Dock är hem så långt bort, hem är inte hemma längre. Det är ett tvång att anpassa sig efter bussar och det går inte att gå hem en stund innan man ska göra saker, allting måste alltid ske på direkten för att det inte ska bli tråkigt att vänta. Väntan gör en ännu tröttare och den härliga förväntan efter något blir inte lika hög längre.
Det enda jag känner just nu är trötthet. Blåsten tränger in genom huden och in i huvudet. Den för med sig huvudvärk och ännu mer trötthet. Toppar man detta med allergi så kan det nästan inte bli värre. Det är som att vinden tar med alla pollenartiklar in i huvudet och där sitter de sen tills man varit inomhus och borta från allt tillräckligt länge så att de tagit sig ur och lämnat en ifred. Men tröttheten sitter fortfarande kvar eftersom det enda man orkat göra under tiden allergin befunnit sig inne i huvudet är att sitta, vilket man inte direkt blir piggare av.
Jag vet inte vad jag behöver. Kanske någon som tar tag i mig, som tvingar mig att göra saker, som tvingar mig till gymet och som tvingar mig att tänka på ett annat sätt. Men hur ska jag kunna lägga sånna saker på någon? Den enda som kan hjälpa mig är jag själv men för att överhuvudtaget orka ta tag i det måste jag få något som gör att allergin inte påverkar mig så fruktansvärt mycket. Jag behöver motivationen för i april kommer vi ha en massa saker att göra i skolan, ellet åtminstone mer än vi är vana vid, och all ork som bara går att trycka fram behövs.
Efter att vi idag fått fram vad vi tycker till de lärare som det rörde sig om kanske det kan bli förbättringar i skolan. Jag har ingen aning om hur de tänker på det här efter att vi överrumplade dem på det sättet vi gjorde men jag hoppas verkligen att de tänkt över det och verkligen vill göra något åt det. Det tar på allas krafter att vi ska behöva säga till våra lärare att göra något under skoltid när det egentligen är deras uppgift att peppa oss. Vi behöver ju alla krafter vi har för att orka ta oss upp på morgonen och faktiskt ta oss till skolan varenda dag.
Jag vill ha en kamera i min hand. Jag vill ha inspiration till att fotografera naturen men all natur som finns omkring här är redan fotad tiotusen gånger om. Jag vill åka iväg någonannanstans. Sätta mig upp på ett berg och titta ut över skogen eller rent utav förflytta mitt hem till ett annat ställe. Det skulle vara det allra bästa. Kanske att jag skulle kunna få upp orken till allt och motivation till att fotografera igen om jag får komma närmre de jag älskar och behöver. Jag behöver den här flytten. Det är kanske svårt att förstå för både föräldrar och syskon, men jag har ingenting kvar här längre. Jag har inga vänner här. Jag har ingen utbildning jag går här. Det enda jag har här är en timanställning på ett gatukök som ger mig extra pengar varje månad. Jag behöver komma närmre mina vänner. Jag behöver dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar