hejdå sverige

Om två och en halv timme åker vi från Sollebrunn mot Landvetter via Alingsås för att hämta upp Eric. Jag fattar det inte. Det känns som jag har stressat mig igenom den här veckan för att hinna träffa i alla fall några av mina vänner innan jag åker och är borta i över två veckor. Senast igår fick jag lite panik över att jag inte hade packat, även om jag nästan var färdig med det.

Jag tror inte att det slog mig att vi skulle åka förrän igår morse. Jag har ju pratat om det länge och sådär, men inte fattat att det är på riktigt. Nu när det gått två år sedan jag var där senast så känns det så himla långt bort. Overkligt, helt enkelt.

Sedan igår kväll har jag gått omkring i min onepiece, tittat på Vampire Diaries sent in på natten och jobbat några timmar. Funderat på om jag har tillräckligt med kläder med mig, när jag antagligen har för mycket. Tänkt ut hur jag ska få plats med allt i nessesären, vilket inte lyckades utan jag har nu en nessessär och två plastpåsar med grejer. Dessa jäkla astmamediciner.

Annars är det nog ganska lugnt, allt blir på ett sätt mycket lättare när man åker på kvällen istället för morgonen. Då behöver inte allt vara färdigt dagen innan utan man kan lugnt och sansat titta igenom allt flera gånger innan man måste packa in i bilen. Dessutom blir man till slut trött på planet och somnar av ren trötthet, istället för att behöva tvinga sig själv att sova några timmar.


Ja, jag kommer ha med mig den här stora klumpen till dator för att kunna göra skolarbeten på. Jag är tveksam på om jag kommer ha tillgång till internet men jag tror att det ska gå åtminstone på vissa ställen på hotellområdet. Kanske kommer jag kunna uppdatera med lite bilder någon gång ibland, eller så håller jag helt enkelt på det tills vi kommer hem igen den sjuttonde januari.

Och så gott nytt år!

the year that passed

Det är dags att sammanfatta det här året. Det kommer inte bli lätt, det är knappt så jag minns vad jag gjorde i somras, men jag ger det ett försök.

Januari

Jag började det här året med nyårsfirande hemma hos mig med Moa, Ellen och Linnéa. Min familj lämnade landet och åkte till Thailand men jag stannade hemma av diverse personliga anledningar. Jag sov fantastiskt i min mammas säng den första veckan de var borta men hade sedan svårt att sova på grund av ljud som skrämde mig i huset. Tven slutade fungera när det blåste och det var massvis med snö. Jag var olycklig och hatade tanken på att inviga det nya året med någon jag trott att jag skulle få spendera en lång tid med. Men jag hade iallafall mina vänner och jag klarade mig igenom den första månaden på året ganska bra. Dock utan att ta några passande bilder så här kommer istället några från nyårsafton 2010 - som faktiskt blev 2011 bara några timmar senare.

Februari

Jag sitter nu och kollar igenom Moas bloggarkiv från just februari i år för jag kommer inte ihåg ett skvatt. Mitt bildarkiv på datorn visar även att kameran var ur funktion då mapparna Februari11 och Mars11 inte existerar. Pyttan fyllde arton den fjortonde och vi var och fikade på Husaren, det kommer jag ihåg nu när jag läser om det. Jag och Moa gav oss på den stora utmaningen att baka macroner som blev fruktansvärt söta men ganska goda ändå. Dessutom slängde vi ihop en sats hallongrottor som vi skrattat åt en del nu i efterhand. För bara några veckor sedan stod jag och Moa på stationen och hon sa att de såg ut som bröst, och ja, det gjorde de faktiskt. 

Vi hade en hemsk APU-vecka i skolan då vårat uppdrag var att fixa en broshyr för Alströmergymnasiet som bara resulterade i irritationer. Jag åt en himla massa semlor under februari, en varenda dag nästan. Vi hade sportlov som jag inte kommer ihåg ett skvatt ifrån, antagligen ingenting värt att minnas hände då. Och det var februari.

Mars

Mars månad började med artonårsfirande av Moa den fjärde. Då överraskade vi henne med ögonbindel och hörselkåpor hela vägen till Göteborg där vi åt middag på en restaurang jag inte minns namnet på. Vi var flera stycken tjejer som satt vid långbord och alla beställde alkoholhaltiga drycker även om det bara var två av oss som var tillräckligt gamla. 

Jag skrev ganska mycket om honom, avslöjar mitt bloggarkiv från den här månaden. Nästan hela tiden. Han hade träffat Henne och jag såg dem tillsammans innan en fest hos Emma, som blev väldigt lyckad trots detta. 

April

Det här blir bara svårare och svårare. Att det inte finns några bilder att binda dagarna till gör det här till en riktig utmaning. Texterna ger mig inga direkta bilder på hur det varit heller. Att jag var olycklig många veckor in på det här året har kanske gjort att jag inte upplevt allt som jag borde upplevt det. Inte sett allt på ett bra sätt och inte tagit mig tid att memorera det. 

Det var påsklov och jag och Moa åkte till Borås för att ha våra första körlektioner någonsin. Det var skrämmande och nervöst i flera timmar i förväg men det gick hyffsat bra. 

Vi såg finaste filmen Water for Elephants på bio med snyggingen Robert Pattinsons i huvudrollen.

Maj

Maj månad började med brakarfest för Marcus, på en söndag. Den hölls i festlokalen Berg 211 i Göteborg där vi aldrig hade varit förut och det var en väldans massa kända och okända människor där. Temat var svart och vitt och en röd assessoar, vissa tog detta väldigt seriöst och färgade håret rött. 

Det var sommarvärme och vi gick runt i shorts och tshirt medan vi fotade alla Alingsås hörn. 

Juni

Sommaren närmade sig med stormsteg och vi började månaden i Stockholm. Jag, Moa, Pyttan och Frida åkte tåget tidigt, tidigt på morgonen, handlade på Urban Outfitters och åt jordgubbar på en trappa. Det var varmt och vi var trötta efter en heldag i huvudstaden när vi kom hem till Alingsås sent på kvällen. 

De fösta två veckorna på sommarlovet bodde jag och Moa i min mormors lägenhet i Borås. Därifrån gick vi varje morgon ner till stan för körlektioner och teoriplugg i timmar. Våra världar snurrade i princip runt körkortsteori och regler. När vi väl kom hem efter de två hektiska veckorna var trafikregler det enda vi kunde tänka på. 

Midsommar firades hemma hos Frida med god mat och härliga tjejer och en kort vistelse på Idas fest senare på kvällen. Jag och mamma åkte ut till kusten några dagar när solen var som allra varmast i slutet av juni. Där fick jag mig en rejäl solbränna och kunde knappt vänta tills det skulle bli min födelsedag.

Juli

I juli hände i princip allt. Jag fyllde arton, vilket vi firade hemma hos Moa. Jag fick min nya kamera och dessutom mina underbara klackskor som står så fint i mitt rum. Jag och Moa var i London och upplevde allt det där vi längtat efter. Vi hittade tillbaka till varandra och jag var ute och dansade med mina kompisar för första gången.

Födelsedagen var helt fantastisk. Alla mina finaste vänner var med och vi slutade kvällen på Åkanten. London var allt man någonsin kunnat önska sig. Trots att vi hade så få dagar på oss så hann vi se en hel del och allt var så fantastiskt. Dialekten, husen, affärerna och allt. 

Den 15 juli hände det jag väntat på i flera veckor. Vi hade varit fram och tillbaka alldeles för länge och det gjorde mig nästan olyckligare än jag varit när vi bara var vänner. Men den 15 juli tog allt vändning till det bättre och du kom tillbaka till mig. 

Augusti

Innan skolan skulle börja igen hann jag med att ta körkort, och vilket lättnad det var! Att äntligen slippa oroa sig för kommande körlektioner och att få sitta ensam i bilen. Dagen då jag hade uppkörning körde Felicia mig till Borås och jag fick sitta i förarsätet hem, den känslan. Senare på dagen var vi i Göteborg och såg Oskar Linnros på Liseberg. 

Skolan började igen, vädret blev klibbigt och äckligt. Jag och Eric var på Trädgårdsföreningen och såg Hoffmaestro och Timbuktu. Det var en av de bästa kvällarna på hela sommaren. Allvaret och sista året på gymnasiet var igång, dock med ett slappare schema än någonsin. 

September

Det tidiga höstvädret kom. Det hände nog ingenting speciellt alls i september för jag har varken några bilder eller skrivit något intressant. En vanlig månad då jag spenderade eftermiddagar hos Eric och vi fikade någon gång ibland.

Oktober

Alla årsdagar kom och det blev en ganska tuff månad. Jag tatuerade mig och minns jag inte helt fel så var det även i oktober vi bokade vår Thailandsresa. 

November

Regn, regn och mer regn. Några torsdagar i Göteborg och lediga måndagar hela månaden. Det var mörkt nästan jämt och snöade en endaste dag. Många eftermiddagar spenderades hos Eric.

December

Och så den sista månaderna av dom alla, som faktiskt är här nu. Det är faktiskt bara fyra dagar kvar på det här året. Och vilket år sen! Julkänslorna har varit få men julen är över. På fredag åker vi till Thailand och får oss en himla massa solsken istället för det här gråa, hemska vädret här hemma. 

I december har vi julmyst hos Moa en kväll. Jag har varit med Eric och hans familj på Liseberg. Vi har spenderat löjligt få timmar i skolan och slutat för terminen. Den här månaden har gått så himla fort att man knappt hunnit med att tänka. 

Nu är det dags att rikta tankarna framåt och åt nästa år som kommer gå ännu snabbare än vad det här har gjort. En balklänning ska sys, studentklänning köpas, vi ska ta studenten och aldrig mer behöva besöka det lilla mediahuset på Alströmergymnasiet. 

nu är den slut

Sorgligt nog är jag glad att den är över. Kanske för att det känns som att den inte har börjat. Jag är dödstrött och vill bara iväg till värmen nu.

Dan före dan spenderade jag i Alingsås. Först på gymmet med Ellen och sedan hos Eric med hans familj plus hans moster som var på besök över jul. Stan var full av folk men jag och Ellen trängde oss ändå ner på Sally's för lite mat efter träningen och innan jag skulle dra mig till Eric. Där var julstämningen på hög nivå, trots det tråkiga vädret, och värmen i kroppen när man stiger in i det huset var lika fin som alltid. Jag störde Eric mitt i Fifaspelandet men lät honom avsluta matchen han höll på med innan jag hämtade paketen jag lämnat i hallen.

Jag var lite nervös när det gällde mina paket till honom, men han gillade dem jättemycket. I ett litet rött paket med vitt snöre låg världens finaste halsband i silver. Tre berlocker, två E:n och ett hjärta emellan. För Elin och Eric då, såklart. Jag satte på mig det med en gång och har inte tagit av mig det sedan dess. Jag visar stolt upp det för alla jag träffar.

Vi gick ut till köket där maten väntade för familjen och på köksbordet låg ett paket med mitt namn på. Jag fattade ingenting men när Amanda kom fram med ytterligare ett paket och sa "god jul" förstod jag att de skämt bort mig med julklappar. Jag skämdes och blev så glad samtidigt. Jag kramade Barbro och Amanda redan innan jag hade öppnat paketen och satte mig sedan för att öppna. I Barbros paket låg en strumpa med massa smågrejer från The Body Shop. När jag öppnade Amandas paket och såg att det var en fet godispåse skrattade vi båda två högt. Hon är för härlig!

Vi blev kvar vid köksbordet och familjen pratade gamla minnen och vi skrattade gott allihop, även om jag inte varit med om det de pratade om så var hela grejen bara så lyckofylld att jag inte kunde låta bli att skratta. En liten promenad med hundarna och en julfilm på tv senare åkte jag hem med bussen och satt med fingrarna om mitt halsband hela vägen.

Igår, på självaste julafton, var vi i Borås och "firade" med mammas sida av släkten. Jag valde att sitta i förarsätet istället för baksätet och vi var framme bara några minuter efter ett, som var den sagda tiden. Vi plockade ur klappar och sådär ut bilen och klev in i det otroligt varme huset. Där hade alla inte anlänt än men det dröjde inte många minuter innan Patrik med familj körde upp bredvid tomten och kom in i huset. Matlagandet var i full gång och inom loppet av kanske en kvart var det dags att vräka i sig julmat.

Klockan blev tre och vi i den yngre generationen bänkade oss framför tvn tillsammans med några av de äldsta. Dock tröttnade jag efter ett tag och dessutom kröp det i mina ben så jag bestämde mig för att göra mamma och de andra sällskap på nedervåningen istället.

Precis när det hade mörknat var det dags för Christian att klä om till tomtekläder och dela ut de få klappar som gömde sig i säcken. Det blev succé och Christian var en hysteriskt rolig tomte. Lilla Sofie, som är den enda som fortfarande tror på tomten, tyckte det var himla kul och likaså vi andra som fick titta på.

Jag trodde inte jag skulle få några paket, eftersom det var så det var bestämt sedan innan, men två tunga paket hamnade ändå bredvid mig på bordet efter att utdelningen var klar. De innehöll två stycken likadana koppar som jar redan har fyra av och sex stycken matchande tallrikar. Dessutom två kuvert med 500 respektive 200 kronor i. Mamma och pappa blev väldigt förvånade över sitt kuvert men väldigt glada när de öppnade det. De fick ju som sagt en Londonresa under den helgen så pappa fyller 50. Är väldigt nöjd med att vi kom på den idén faktiskt.

Hälften av släkten lämnade oss ganska tidigt och då satte vi oss runt bordet för att spela julklappsspelet. Jag vann den lilla mjölkkannan jag själv hade köpt och en tändare. Efter detta var jag helt slut och jag hamnade i sängen innan alla andra. Jag sov inget vidare och vaknade tidigt men julaftonen blev ändå rätt bra.

Vi åkte hem från Borås ganska tidigt för att hinna hem och duscha och så innan det var dags att åka till Gräfsnäs för kalkonmiddag hos farmor. Där blev jag ytterligare tusen kronor rikare och en chokladask jag minsann inte tänker äta upp. De vuxna drack lite väl mycket vin och öl så jag bestämde mig helt enkelt för att åka hem och åka tillbaka två timmar tidigare för att hämta dem.

Och nu, trots att jag inte sovit mycket inatt och är supertrött, så ska jag ställa klockan på tjugo över ett inatt och då åka iväg och hämta min bror hans kompisar i Alingsås. Jag fattar inte varför jag inte sa nej i det här ovädret. Jag ångrar mig alla redan.

terminen är slut

Sista skoldagen för terminen är här. Den är här och jag är inte klar med allt som ska vara klart, men jag orkar inte bry mig. En huvudvärk som hållit i sig i nästan två veckor gör det svårt att koncentrera sig på någonting. Jag får helt enkelt göra det som är kvar när jag kommer tillbaka från Thailand.

Idag är kort dag, mellan elva och två, som alla andra onsdagar den här terminen. Det borde inte vara lagligt att ha vanliga lektioner allra sista dagen, men vem har sagt att gymnasiet följer lagen. Det ska bli så himla skönt med lov nu och att dessutom få Thailandsvärme på det. Förhoppningsvis har jag skaffat mig nya krafter när vi landar i Sverige igen och orkar ta tag i allt som ska göras under vårterminen.

ser du något bakom molnen

I am not a human being

I am a spiritual being

having a human experience

För mig betyder orden i min tatuering att jag inte är det ni ser på utsidan, utan det som är jag är det som finns på insidan. Ändå sitter jag här och våndas över mitt yttre. Tränar, både för att det får mig att må bra och för att gå ner i vikt. Ständigt upphakad på vad jag kan äta och inte och får lätt dåligt samvete över vad jag har ätit under dagen när jag går och lägger mig. Det är då det kommer, ångesten. Jag lär mig aldrig att tänka efter innan jag äter.

Utseendefixering finns i så många olika grader. Jag har aldrig varit speciellt säker på mig själv på den fronten, alltid ogillat saker som kanske inte ens är synliga för andra. Det var glasögon och har alltid varit något kroppsligt. Jag har alltid jämfört mig själv med andra och tyckt att jag varit tjock. Varken skolsyster eller någon annan har någonsin sagt att jag vägt för mycket men det har ändå alltid funnits där.

Nu skäms jag lite över hur fixerad jag blivit de senaste sex veckorna, efter jag och mamma gick med i viktkoll där allt man äter ska skrivas in och all motion likaså. Dessutom ska man väga sig varje måndag och mäta midjemått en gång i månaden. Vikten har gått upp och ner, den gick ner ganska drastiskt under den veckan jag var sjuk och inte kunde äta något annat än gurka i princip. Efter det kände jag mig ganska nöjd och hoppades nästan att matlusten inte skulle komma tillbaka så jag kunde tappa ännu mer. Men det gjorde den och nu äter jag godis nästan varenda dag. Något jag skäms över så mycket att jag inte kan med att skriva in det i matdagboken.

Varenda gång tänker jag att "imorgon slutar jag". Det slutar alltid med att jag mår illa och nästan vill stoppa fingrarna i halsen och spy upp skiten igen. Men jag lyckas förtränga det och gör samma misstag om och om igen. Jag trodde verkligen att det här viktprogrammet skulle hjälpa mig att få motivation till det här, men det har nästan bara gjort det värre. Jag äter ingen mat för att istället kunna äta godis om jag vill. Eller så äter jag helt enkelt ingenting.

Jag är arton år gammal. Jag borde inte haka upp mig på saker som hur mycket jag väger, utan istället känna efter hur jag egentligen mår och göra sånt som får mig att må bra. Även om jag vet att ju tidigare man tar tag i det, desto bättre, så är det som om jag är fet eller överviktig. I mitten av januari tar mitt program slut. Då tänker jag inte fortsätta med det något mer. Jag orkar helt enkelt inte gå runt och må dåligt över min vikt hela tiden.

Min tatuering, gjord den 22 oktober i år. 

var är jag om två veckor?

Här..

lite london och så

Så var det fredag igen. Sista fredagen i skolan den här terminen. Skönt att den är över, den och alla andra dagar den här veckan som i princip bara gått ut på att strosa runt och ha migrän. Sjuk sådan också, förmodligen tack vare mina käkar som är spända hela tiden.

I alla fall så har det inte hänt någonting. Jo, det är klart att det har, men ingenting som är värt att berätta. Igår var jag i och för sig i stan med Moa för första gången på jag vet inte hur länge. Hon var med som lite hjälp att hitta en julklapp till Eric och det slutade med att även hon köpte en julklapp till sin kusin. Jag är nöjd med klädesplagget jag hittade till Eric, väldigt nöjd faktiskt. Nu gäller det bara att han själv gillar den med.

Idag fuskade jag och skippade sista lektionen, precis som mer än häften av klassen gjorde. När jag kom hem frågade min bror mig om vi ändå inte ska köpa en julklapp till våra föräldrar. Det bestämdes redan när vi bokade Thailandsresan att vi inte skulle köpa några julklappar i år, men varför inte överraska dem lite? Jag kom på den briljanta idén att boka en Londonresa till dem under helgen då pappa fyller 50. Han har ändå sagt att han inte vill vara hemma och de har pratat om att åka iväg, så vi hjälper dem helt enkelt på traven lite. Farmor kommer vara med och lägga ut mer än hälften av pengarna och sedan delar jag och min bror på resten. Därför blir det inte så mycket pengar vardera, skönt det när man är fattig. Jag tror de kommer bli riktigt glada och riktigt överraskade.

Den här fredagskvällen har jag bokat upp med att ligga hemma och ta det lugnt. Somna lagom sent och sova lagom länge imorgon. Annars är planerna att träffa Eric och på söndag ska granen upp i vardagsrummet och julgodis bakas. Allt för julkänslan nu när det inte finns ett enda spår av snö - förutom haglet som attackerade mig under min promenad alldeles nyss.

macro, dans och julbord

Nu händer det saker överallt och hela tiden. Nästan iallafall. De senaste dagarna har gått ännu snabbare än tidigare och innan vi vet ordet av det kommer julafton vara här.

I torsdags skulle våran fotogrupp åka till Göteborg och hälsa på våran lärare som vanligt. Jag satte mig på bussen tio i sju och satt sedan på stationen i Alingsås och väntade i fyrtio minuter innan tåget skulle gå. Eric dök upp och Pyttan kom endast för att lämna busskortet då hon blivit sjuk igen. Vi satte oss iallafall på tåget och tänkte att det kanske bara blir vi. Men Ellen dök upp och vi var tre. En liten men tapper grupp åkte till Mölndal och vidare till tryckeriet där vi skulle få en rundvisning och en himla massa information. Lite fika på det och vi åkte vidare till Övre Husargatan för att köpa pizza som vi tog med oss hem till Aqua. Där pratade vi om katter och andra husdjur som betett sig konstigt genom åren. När vi smält maten åkte vi den halva kilometern upp till skogen med stor kamerautrustning.

Jag fick glädjen att testa Aquas macroobjektiv och kröp runt bland mossan och försökte få till det. Det var inte lätt, ska jag säga er. I det dåliga ljuset var det svårt att få bilderna skarpa. Jag lyckades med en.

Det blev en ganska lång promenad så vi hann bli rätt frusna under tiden. Därför åkte vi hem och tog en lussekatt var innan det var dags att åka hem till Alingsås igen. Ibland är det ändå ganska positivt att vara en liten grupp på lektionerna; när läraren faktiskt lär oss någonting trots att inte hela klassen är där.

Så blev det fredag. En väldigt regnig och kall dag. Jag åkte till skolan vid tio för en lektion som skulle hålla på mellan tolv och två. Efter det åkte vi hem till Ellen där vi skulle spendera några timmar innan tanken var att vi skulle hoppa på tåget till Göteborg för att gå på den nya Twilightfilmen. Dock orsakade stormen att tågen stod still så efter att ha suttit och väntat på att tåget skulle avgå i tio minuter bestämde vi oss för att nä, vi kanske inte kommer hem igen, det är ingen idé. Så vi gick av tåget, tog oss till Hemmakväll där vi köpte godis och hem igen för att se på film. Dyngsura och trötta kröp vi i mjukiskläder och satte oss i soffan med revben, kyckling och baguetter från Bohlins.

Där spenderade vi kvällen tills klockan blev strax efter åtta och det var dags att göra sig snygg för utgång. Då kom energin tillbaka och vi satt på golvet, lockade hår och drack vin tills klockan blev tio. Vi fick skjuts ner till stan och gick in i den varma festlokalen, letade reda på våra vänner, köpte dricka och så var kvällen igång. Vi dansade hela långa kvällen och lämnade inte hotellet förrän strax innan två. Då väntade ett besök på McDonalds innan vi kunde ta oss hem till sängen. En riktigt, riktigt glad och härlig kväll! Det var längesedan jag hade så kul, ska jag erkänna.

På lördag morgon vaknade jag tjugo i tio och bestämde mig för att skynda mig ner till bussen som skulle gå tio. Det var bara jag som var vaken men jag hade sagt till Ellen på kvällen innan att jag kanske har försvunnit när hon vaknar så det var bara att lämna huset och vanka ner till stationen, sleten och ful. Illamåendet hängde över mig enda tills jag kom ut i friska luften, vilket även framkallade panik. Men det gick över och kom inte tillbaka på hela dagen.

Väl hemma städade jag övervåningen, stekte köttbullar och åt mig proppmätt på lax innan jag fick skynda mig in i duschen. Det var dags för julmys hos Moa i Västra Bodarna. Jag tog bilen för att kunna ta mig hem och sova i min egen säng. Frida och Pyttan var redan där när jag kom och de satt alla tre uppkrupna i soffan vid ett bord fyllt med pepparkakor, lussekatter och glögg. När jag kom fylldes det även på med skumtomtar och där satt vi, tills klockan blev sex, och pratade filmer, pojkar och ännu mer pojkar. Den lilla, lilla granen kläddes med ljus och minikulor innan det var dags att plocka fram maten - tyckte Frida, vi andra var proppmätta. Men sagt och gjort.

Bordet hade allt som ett julbord behöver. Köttbullar, korv, vörtbröd, julskinka, Jansson, ägg, rödbetssallad. Vi åt länge och satt kvar vid matbordet och pratade om allt från hår till pojkar - igen. Jag fick varningar om att det skulle frysa på på vägarna så jag tog bilen och åkte hem. Trött och varm i själen satte jag mig i bilen. Blev tvungen att åka och hämta min lillebror precis när jag skulle gå och lägga mig vilket gjorde mig på dåligt humör men jag somnade gott till slut.

Idag är jag sleten, oengagerad i livet och allmänt deppig. Därför ska jag spendera dagen hemma och göra ingenting, ta en promenad i det fina vädret och bara vara. Imorgon drar skolan igång som vanligt igen, om man nu kan kalla det "som vanligt" när vi bara har en lektion mellan åtta och tio imorgon. Men med en hel del annat som behöver göras denna veckan så blir det nog fullt upp ändå. Peace out.