Känslan låter mig inte vara. Den hänger i, envist och hårt. Frågan är hur länge. Frågan är vad den gör med mig. Jag känner mig tom. Det finns ingenting, ingenting att ta på och ingenting abstrakt. Det är bara tomt, tomt på allt.
Jag hatar allt för att det påverkar mig.
Jag hatar dig för att du förstörde för mig.
Jag hatar dig också, för att du alltid kommer och försvinner när jag behöver dig som mest.
Jag fungerar inte som jag ska. Någonting har fastnat i hjulet och låter mig inte ta mig framåt. Ändå är det som om ingenting, som om allting går på som vanligt utan att ens hacka lite.
Något måste ju göras. Jag lovar att göra mitt bästa nu. Från och med idag ska jag leva annorlunda, för att en gång för alla bli av med den här skiten. Det kommer inte få allt att försvinna, men det kanske iallafall får mig att må bättre fysiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar