Snöar det en gång till innan november drar jag härifrån. Långt härifrån och stannar där, kommer aldrig tillbaka. Det är helt otroligt att det snöar. Det är snart april och det snöar. Det blri vitt på marken igen, efter en vecka med solsken som vi till och med kunnat avnjuta genom att sitta på marken utan att frysa arslena av oss. Just nu är allting bara bajs. Bajs bajs bajs. Ruttet. Illaluktande. Bara vidrigt. Just nu hatar jag allt.
Tidsomställningen har liksom gjort dagen jättekort. Det känns som man inte har gjort någonting. Jag och mamma var i Trollhättan förut idag, men inte ens där gjorde vi något. Eller, klart vi gjorde någonting, vi gick in och ut ur butikerna men vi hittade ingenting. Jag hade hoppats på att få köpa mig ett par fina vårskor på Scorett där jag har 100 kronor rabatt, men inte ens skor kunde jag hitta idag. Det är något fel på idag. Men det förstås, hur kan det inte vara fel att det kommer snö när man ställt om klockan till sommartid?
Just nu känner jag till och med hat mot dig. Jag stod i duschen alldeles nyss och slängde arga tankar emot dig och ditt beteende. Jag ångrade att jag träffat dig, jag ångrade allt jag gav till dig och jag ångrade att jag är din vän. Ibland undrar jag hur jag står ut, hur jag pallar med ditt ständiga klagande utan att säga emot. Varför jag försvarar dig och varför jag blir förtvivlad när andra nämner dig och ditt nya liv. Varför jag överhuvudtaget bryr mig om dig. Men sedan påminner jag mig själv om hur bra vi ändå hade det, ett tag. Jag kommer på mig själv med att sitta på bussen på morgnarna och minnas vissa stunder men sedan påminna mig själv om att inte tänka på det, för det gör mig bara ledsen. Alla de tiotal låtar jag har i min spellista som får tankarna att sväva tillbaka till sommaren direkt, jag hatar dem ibland. De är så många att de övervinner alla de nya. De är orättvisa med sina fina ord och fina stunder som bara helt automatiskt finns där, och förmodligen aldrig kommer försvinna. Ibland hatar jag dig för allt det och för att du förstörde det utan att ens försöka kämpa. För att du kämpar nu, för att hon gör ditt liv så mycket lättare, för att hon har "förändrat ditt liv", precis så som du sa att jag gjorde. För att hon skrev att hon "älskar dig" och för att jag inte vågade skriva allt det där jag ville skriva. För att du ljuger och säger att jag är så bra fast att du inte tycker det. För att du inte svarar på sms. För att du bara ljuger och bara tänker på dig och ingen annan än dig själv. När ska du lära dig att världen inte snurrar runt dig, att det finns andra som har det svårt även om du har det svårare?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar