lördag 29 oktober 2011

rodeo.net/tattoologist

Skickade in en bild på min tatuering till en av de bästa bloggarna jag vet förra veckan, och se här! Jag hamnade där någon gång under natten under kategorin "Favourite". Man känner ju sig ganska bra då. 

Just be true to who you are

Det är äntligen höstlov. Behovet efter ledighet har hängt över mig de senaste två veckorna och nu äntligen är den lediga veckan här. Det är en del som ska göras när vi kommer tillbaka till skolan igen, fram tills det är jullov, men jag vill inte tänka på det alls just nu. De här två dagarna ska jag ta det lugnt innan jag ska börja köra igång med projektarbetet ordentligt när lovet kommer. Jag måste.

Den här veckan har bara sprungit förbi. Inte för att det hänt något speciellt - förutom min och Erics två månaders-dag i torsdags ♥ - dagarna har bara gått fort ändå. Om man bortser från vissa små bagateller mår jag ganska bra också; så som huvudvärk och en visdomstand som förmodligen inte växer alls som den borde. Det skrämmer mig lite att behöva dra den. De båda kan ha en koppling till varandra med, eftersom tanden trycker på resten av tänderna och automatiskt blir till huvudvärk.

Annars är vi i full gång med att boka vår klassresa, äntligen. Även om inte hela klassen ska med på samma resa så tror jag det kommer bli väldigt bra. Jag är bara lite orolig över min budget just nu, pengarna bara försvinner. Speciellt när jag aldrig får jobba nu för tiden, tror det är dags för att söka det där jobbet jag tänkt söka ett tag nu. Ska bara skriva ett förbannat CV, vilket jag aldrig gjort förut så det kan ta ett tag. Jag som alltid har känt mig så säker på jobbfronten i och med att jag varit där sedan i åttan, jag har alltid haft extra pengar och kunnat hitta på saker som faktiskt kostar pengar. Nu har alla helt plötsligt flera tusenlappar mer än mig och jag känner mig fattig i jämförelse med dem. Jag trivs inte med det alls, därav jobbsökande på listan. Ja, jag borde skriva en lista på allt jag ska göra innan det här året är slut. Det är inte långt kvar nu.

Idag ska jag ta tag i mitt rum och städa där, det ser ut som bomben slog ner där under veckan och ingen har brytt sig om att plocka undan. Dock gjorde det susen att plocka undan alla kläder som hunnit hamna runt om på golvet under veckan.

Imorgon är det någon mässa i Göteborg som jag, mamma och pappa ska gå på. Det var både hus- och hem och något med turister och boende eller något i den stilen. Alltså ska väl hotellet i Thailand med på resan. Och dessutom ska jag köra till Göteborg för första gången någonsin. Tack och lov kommer jag ju ha pappa i bilen som kan alla vägar utan och innan, men det skrämmer mig lite ändå. Imorgon kväll ska min bror firas då han fyller år på tisdag. Det är väl vad den här helgen kommer gå ut på.

söndag 23 oktober 2011

Ett år har gått.

Söndag, den 23 oktober. Idag är det ett helt år sedan. Ett helt år sedan han lämnade livet helt oväntat och orättvist. Jag minns fortfarande dagen i detalj, samtalet jag fick och bilresan efter det. All sorg och hjärtvärk. Dimman som hängde över mig hela kommande vecka när en plats alltid var ledig i skolan och ingen riktigt vågade vara sig själv. Så mycket har hänt sedan dess men vi är ändå tillbaka på nästan samma ställe, bara lite mindre sorg.

Jag vet inte hur den här dagen kommer bli, jag vet att jag ska åka till Eric så fort han hör av sig och vill att jag ska komma. Och jag vet att vi ska ut och äta med hans familj. Mer vet jag inte. Jag vet inte om det kommer bli som en vanlig vistelse i deras hus med spralliga hundar och glada familjemedlemmar, eller om det kommer vara en sorgsen dag. Jag är beredd på både och. Tror jag iallafall.

Det har varit någonting att göra varenda dag den här veckan så jag har inte riktigt hunnit med någonting annat än det som varit planerat. Jag har varit sminkmodell, varit på myskväll hos chefen med jobbarkompisarna, varit på husvisning och tatuerat mig. Ja, precis, tatuerat mig. Igår morse. Det var inte alls så farligt som jag trodde att det skulle vara. Jag hade gått och varit nervös hela veckan för, ja för allt som man kan vara nervös för. Att det skulle göra ont, att det inte skulle få plats, att det skulle vara något som var fel. Men nej. Det var bara att gå upp när klockan ringde hos Ellen klockan tjugo över åtta, göra sig i ordning och sätta sig på passagerarsätet i Ellens bil. Under bilresan hann jag lugna ner mig en aning men det kom tillbaka när vi hade parkerat. Under tiden tatueraren fixade och donade hann klockan bli halv elva och jag var faktiskt inte ett dugg nervös längre. Vi inspekterade alla konstverk på väggarna och lyssnade på ett samtal som hölls i rummet. Vid halv elva fick jag iallafall placera mig gränsle över en stol och så började det. Första strecket var lite ovant, men det gjorde inte ont. När hon sedan kom över på höger sida om ryggraden gjorde det aningens ondare men det var inte alls så farligt. Jag satt hela tiden och försökte lista ut vilken bokstav hon var på, men det lyckades jag inget vidare med. Nästan exakt klockan tolv var jag färdig och åkte med Ellen mot Alingsås igen.

Jag är hur nöjd som helst!

tisdag 18 oktober 2011

Regn, rusk och lycka

Egentligen har jag en massa bilder att redigera och visa. Egentligen har jag en del att berätta med. Men jag orkar liksom inte riktigt. Speciellt inte idag, när allt är grått och vi är lediga för typ femtioelfte gången den här månaden. Jag skäms över våran klass, både för att vi aldrig är i skolan och för att vi är så fruktansvärt dåliga på att komma överrens. För att kanske göra mig själv på lite bättre humör gör jag såhär;

- Idag ska jag träffa fina flickor i stan, äta lunch och plugga samhällskunskap.
- Senare idag ska jag vara modell åt min vän.
- Imorgon ska vi ha myskväll hos chefen med alla jobbtjejer.
- På fredag ska jag spendera kvällen hos Ellen, för..
- .. på lördag morgon ska vi åka till Vårgårda, där jag ska tatuera mig.
- På söndag ska jag ut och äta med Eric och hans familj.
- Nästa vecka är sista veckan innan höstlovet.
- Idag är det 73 dagar kvar till Thailand och igår kväll kom jag på att det är bara två p-pillerskartor, plötsligt känns det så mycket kortare.
- Inatt fick jag ett av världens finaste sms av Eric, precis när jag behövde det som mest.
- Och även om hösten är ganska jobbig, även om söndag är en årsdag av värsta slag, även om det regnar och även om våran utbildning känns ganska hopplöst, så mår jag ganska bra.

söndag 16 oktober 2011

Söndag

Bara för att jag känner mig lite sorgsen i själen efter att ha sett I taket lyset stjärnorna ger jag er lite weheartit-bilder som är så fina att man bara ville hoppa in i den värld där de är tagna och leva där förevigt.








lördag 15 oktober 2011

Mitt i oktober

Ja, som jag sa så hade jag tänkt ta det lugnt och inte göra någonting annat än ta hand om mig själv den här helgen. Jag trodde det skulle bli skönt och harmoniskt, men icke. Istället har jag nu lite lördagsångest för att jag inte träffar kompisar eller gör något annat just nu. Även om jag kanske inte är på det bästa humöret för det. Att det dessutom är en pojkvänsfri helg gör den ännu tråkigare.

Jag har iallafall fått gjort någonting idag som jag inte gjort de senaste tio åren, om inte mer. Jag har rensat i badrumsskåp och en utav fem lådor. Får se om jag orkar ta tag i de andra imorgon. Det var en hemskans massa grejer men jag slängde nästan allt. Gamla, äckliga toffsar och mascaror som låg och skräpade längst in i lådan. Nu är de borta och det är faktiskt ordning för en gångs skull. Något jag dock inte har fått gjort var att städa mitt rum.

Jag tog pappas räserbil mot Alingsås efter att vi varit och ätit middag hos farmor. Jag hade planerat att fota lillsjön, eller vad det nu är den kallas, precis vid solnedgång då jag vet att den brukar vara helt fantastisk. Idag däremot, var det inget speciellt över den alls. Jag satt där en stund och väntade på att något spännande skulle hända med ljuset från himlen men det hände inget så jag tröttnade. Efter lite krypande bland björklöv åkte jag hem igen, med ett litet snabbt stopp i Gräfsnäs - där det inte heller var något speciellt att fotografera idag. Besviken åkte jag hem och öppnade bilderna på datorn. En enda bild av dem överraskade mig positivt.


Under kvällen har jag bara legat i soffan och degat. Tvn hade inget bra att erbjuda och kallt är det med, så även om klockan bara är halv elva ligger jag nu i sängen och försöker värma mig under täcket. Jag lär somna ganska snabbt när jag stängt av datorn, mest av uttråkning. Anyway. Godnatt.

fredag 14 oktober 2011

Lördag. Eller nej, just det; fredag

Dagen har börjat allt annat än bra. Jag hade under natten lyckats få för mig att det skulle vara lördag nästa dag och att klockan inte alls skulle ringa och väcka mig klockan sex. Men, det gjorde den, och efter att ha tänkt "fan" högt för mig själv drog jag mig upp ur sängen. Magen är inte helt på topp, igår hände någonting med den som inte har gått över. Förmodligen blandningen att inte äta någon lunch och sedan träna stenhårt på ett Indoor walking-pass för första gången sedan i våras.  Efter det var jag alldeles skakig i hela kroppen och vräkte i mig så mycket pasta att jag fick magknip.

Fortsatte morgonen med att kolla på termometer; minus tre grader. Perfekt. Jag har inte haft pengar till att införskaffa de där riktigt tjocka, härliga tröjorna till hösten än så jag visste inte vad jag skulle ta på mig. Gick runt i jeans och linne fram till bara några minuter innan vi skulle åka. Slängde på mig en tunn, vit skjorta och min gosiga väst över. Problem solved.

Åkte bil med mamma till skolan, och tog över förarsätet när vi kommit fram till hennes jobb. Dock är det pappas, och inte mammas som jag är van vid, bil som står på parkeringen och väntar på att får köras hem av mig i eftermiddag. Jag har inte kört den en enda gång sedan jag fick körkort - och övningskörde den bara en endaste gång för längesedan - så jag är extremt rädd för att köra den. Den är helt annorlunda mot vad mammas gamla SAAB är. Kände bara på vägen mellan lasarettet och skolan att det är en kamp att klara köra den. Tur att jag bara ska köra på vägen jag kört tusentals gånger.

Kom även fram till att jag glömt kameran hemma så fort jag satte foten i mediahuset. Det är inte det bästa som kan hända när man ska ha foto b hela förmiddagen. Det är något med den här dagen som bara ropar misslyckande. Tur att det är fredag och att jag har en ledig, härlig helg framför mig. Jag har inte planerat att göra någonting annat än bara sitta hemma. Eller ja, förutom att städa mitt rum - som ser ut som jagvetintevad - och göra psykologiuppgiften. Och kanske åka och träna någon gång under söndagen, om jag vågar sätta mig i pappas bil. Och ja, just det. Imorgon kväll ska jag ta bilen och kameran med mig och åka till alla ställen som är så där underbart vackra vid den här tiden på året. Det är min helg det.

måndag 10 oktober 2011

Jag försöker, men förlorar varenda gång

Jag är inte riktigt, jävla bra på någonting. Jag har ingen sådan där dold talang som de flesta har. Jag kan inte cykla utan händer och jag strävar inte efter något speciellt. Jag är bara medelmåttig och vanlig.

Alla i min närvaro har något speciellt. En är ett fotografiskt geni, en bakar, en är rödhårig, en har ett överflöd av idéer och en har bara en förälder men lever ändå. Jag bor i en gul villa, har båda föräldrar i samma hus och ett syskon. Varför är jag så förbannat jävla vanlig?

Jag skriver om det som alla andra skriver om; brustna hjärtan och ork som inte riktigt räcker till. Jag läser inte poesi eller skriver egen heller för den delen. Jag har inte klarat mig igenom någonting riktigt hemskt och inte skulle jag kunna leva ensam heller.

Jag vill också vara bra på något. Jag vill prata okända språk, skriva böcker och ha fotoutställningar om så bara i en svettig gympasal. Jag vill resa jorden runt och fånga varenda litet ögonblick med en kamera som gör allt själv. Jag vill flytta till en ny stad, börja om från början och lära känna nya människor. Jag vill vara mig själv och klara mig med det. Jag vill slippa tänka att jag inte har något speciellt.

Att ha en hel klass fylld med skilda personligheter gör inte att det blir lättare. En känd bloggerska, en mjukis som skulle kunna få hela Sverige att skratta, en hockeyfantast och en sångröst som inte fått blomma ut. Hur ska man mäta sig med sådana människor?

Jag kan inte hitta något ovanligt hos mig själv, i mina ögon är jag vem som helst. En som inte fångar någons uppmärksamhet på stan, en som skulle kunna skriva vad som helst utan att någon skulle bry sig. En som finns men ändå inte.

söndag 9 oktober 2011

En upptagen helg

Vårat internet har inte samarbetat med oss här hemma i Sollebrunn de senaste dagarna. Likaså telefonen som nu har lagt av helt. Förmodligen något fel på hela telefonnätet, med andra ord. Just nu gör jag en riskfull satsning och hoppas på att jag kommer kunna posta det här inlägget när det väl är färdigt, internetet har nämligen gått med på att fungera just för tillfället.

Det har varit helg och jag har faktiskt varit upptagen varenda dag. I fredags åkte jag hem i bil med Felicia bredvid mig och stannade till på ICA på vägen hem; det valkades ju tjejmiddag! Det mesta var inhandlat redan två dagar tidigare men jag hade såklart glömt någonting. Jag hade inte lång tid på mig att fixa iordning allting, men det var precis tillräckligt. Jag hann duscha, duka, fixa förrätt och tända ljus på hela undervåningen. Några minuter efter sju plingade det på dörren och tre tjejer steg in i hallen. Vi slog oss ner vid bordet med en gång för att äta förrätt i form av räksmörgås på kallt, rostat bröd med majonäs, räkor, citron och gurka. Alla verkade tycka om det men hade sedan bråttom till tvn för att se andra halvlek av Sverigematchen.

Under tiden lagade jag huvudrätt; stekt kycklingfilé med färsk pasta och ädelostsås. Det tog lite längre tid än väntat men det var lika bra det, när det väl var färdigt var vi ju hungriga igen. Vi åt och pratade och hade på Idol i bakgrunden. När det var Moas tur hade vi redan bänkat oss i soffan allihop och jag plockade fram efterrätt; kladdkakemuffins med grädde och varma hallon och blåbär. Mycket mumsigt. Vi tyckte och kommenterade alla idoler men var överrens om att Moa var helt fantastisk, trots sin hesa hals.

Det blev ingen lång kväll, utan tjejerna lämnade mig strax innan elva. Dock var det mycket trevligt och nästa gång är planerad den 12 november hemma hos Josefin. Jag lade mig tidigt och vaknade tidigt morgonen efter.

På lördag morgon kände jag ett shoppingsug som behövde stillas. Därför skickade jag iväg ett frågande sms till Moa som var positiv till en sväng till Göteborg. Sagt och gjort; efter mycket panik och svordomar över att jag inte hittade mitt bankkort satte jag mig i bilen och åkte mot Alingsås - med bankkortet i säkert förvar i plånboken då. Där ställde jag bilen och hoppade på tåget, fick sällskap av Moa och vi krokade arm medan vi  långsamt och smått uttråkat sökte igenom de intressanta butikerna. När ingenting passade oss i smaken tog vi beslutet att åka till Haga och äta någonting. En idé som sakta men säkert rann ut i sanden när vi upptäckte att varenda ställe var fullproppat. Dock fick Moa iallafall köpt en biljett till chokladmässan, som jag inte riktigt är säker på att jag borde följa med på.

Vi åkte istället tillbaka till gatorna närmare stationen och placerade oss allra längst in på Café Vanilj. Där åt vi mat som kanske inte var det bästa vi smakat, åtminstone inte för min del. Vi smygkommenterade istället mannen och kvinnan bredvid oss och skrattade åt felsägningar innan vi lämnade vårat bord och gick mot stationen. Jag köpte mig en sandwich-glass och kände mig väldigt nöjd med att jag hade valt just den.

Hemma i Sollebrunn igen åkte jag förbi jobbet för att samtala lite med Felicia och Johanna, istället för att åka raka vägen hem till ett tomt hus och sätta mig i soffan. En Eric skulle dyka upp senare och jag vet ju hur rastlös jag blir när jag väntar på honom. Jag hamnade såklart där i soffan till slut ändå och när han väl dök upp hade jag ångrat mig om allt var handla mat hette och det fick bli något så romantiskt som korv med bröd och ett glas vatten. Tur att han är så snäll att han älskar mig även om jag inte lagar mat, min lilla pojk. Vi tittade på The perfect man och någon annan film med Uma Thurman i huvudrollen - en mycket speciell kvinna i mina ögon. När klockan blev halv tolv gick vi upp för att sova, dock med olåst dörr vilket inte var så himla trevligt. Christian skulle komma hem från en fest någon gång under natten, därför fick vi inte låsa. Jag somnade iallafall till slut.

Vi pratade redan förra helgen om att vi skulle hitta på något under söndagen. Alltså inte ligga i soffan och titta på tv hela dagen, utan åka någonstans och umgås på något annat sätt. Vi hade flera olika alternativ men de rann ut i sanden allihop när vädret inte var på vår sida. Att vandra på klippor ute vid kusten när det blåser storm är kanske inte det roligaste som finns. Så vi bestämde istället att det skulle bli en sväng till Göteborg och kanske ett besök på Universeum. Den sista idén struntade vi dock i, då det kändes lite barnsligt, och gick istället in i varenda affär jag visste har underbara killkläder. Jag hade själv inga pengar att köpa något för men jag fick Eric att prova varenda stickad tröja jag kunde komma åt. De allra flesta var helt underbara, vilket även han själv höll med om, men han köpte inte en enda av dem. Istället köpte han ett par jeans, så åt vi tacobuffé och åkte hem för att titta på film.

Vi såg 127 timmar, som jag har sett innan, men som är så fruktansvärt bra att den går att se flera gånger. Armavskärningen var om möjligt ännu mer obehaglig när man hade sällskap av en livrädd pojkvän. Strax efter fem lämnade jag Alingsås och åkte hem. Mamma och pappa hade kommit hem från Stockholm och hade mycket att berätta; vilka kändisar de skymtat och om en servitör på en restaurang som hade skrattat så åt dem för att de var två kvinnor och en man. Ja, det var ju inte så det var tänkt från början alltså men de insåg själva hur det måste sett ut med mamma och hennes syster och pappa som satt och drack konjak och pratade i telefon. Ni hör ju bara, vilken syn. De hade ju även varit på Lena Philipssons show och var lika nöjda som de alltid är efter sina näst intill årliga besök i huvudstaden.

Nu är det snart dags för mig att sova och ladda upp inför en ny skolvecka, som börjar med sovmorgon till tjugo i ett. Dessa kompletteringsdagar som dyker upp överallt gör skolan allt mindre vettig. För att citera mamma, så är det slöseri med tid. Vi hade kunnat dra ihop hela vårat sista år till ett halvår och slutat tidigare, så lite har vi att göra. Det är nästan pinsamt att sitta och prata om min utbildning bland folk. Speciellt när det finns andra i närheten som pluggar sitt arsle av sig varenda dag. Det är liksom avlägset för oss att plugga.

torsdag 6 oktober 2011

Han förtjänar mitt 200e inlägg



Hade nästan glömt bort hur sanslöst bra den här mannen är. Jag ryser, gråter inombords.

onsdag 5 oktober 2011

Tattoo


Här har vi den. Den blivande tatueringen. I princip iallafall. Något åt det hållet.
Typsnittet är inte bestämt då tatueraren ska få skriva det själv, men eftersom jag tvekade så igår kände jag mig tvungen att måla upp för att se någorlunda hur det kommer se ut. Och fy sjuttsingen vad nöjd jag känner mig, faktiskt. Efter att ha frågat Christian och Emma och de båda varit väldigt positiva känner jag mig väldigt positiv själv. Det ser ju faktiskt bra ut. Så nu har jag något att titta på om jag tvekar igen, det kommer bli så himla bra! 

Förresten så står det:
"I am not a human being
I am a spiritual being
having a human experience"

tisdag 4 oktober 2011

All we ever do is say goodbye

Livet rullar på, sakta men säkert. Eller inte alls sakta egentligen, det går förbannat fort. Det är redan oktober och bara tre ynka månader kvar på det här året. Snart är det nog dags att göra en sammanfattning av året igen, bara för att liksom. För att minnas allt igen, för i år har det faktiskt hänt en himla massa saker.

Men det får vänta några månader till, än så länge har vi dagar att ta vara på och jag skulle faktiskt säga att de tas vara på på väldigt bra sätt nu. Förutom att min plånbok gapar tom som ett svart hål så börjar jag faktiskt vänja mig vid att leva lite småsnålt. Jag tror det är brist på jobbtimmar och de tillkommande mobilräkningarna varje månad som inte riktigt går ihop. Därför är jag nu på jakt efter ett nytt jobb som förhoppningsvis kan erbjuda mig lite fler jobbtimmar. Men man ska väl inte hoppas för mycket.

Den här månaden kommer jag få ta en del av mina sparade pengar för att kunna genomföra allt det som har bokats in, bland annat tatuering och klippning. Jag har dock börjat fundera på om jag verkligen vill tatuera mig längre. Jag kanske borde strunta i det och spara pengarna till något annat istället. Tänk om jag ångrar mig. Tänk om jag inte blir nöjd. Det kommer jag ju aldrig kunna sudda ut liksom. Jag tror inte jag har tänkt igenom det här riktigt. Kanske. Åh, jag vet verkligen inte. Jag ska ägna några timmar åt att försöka photoshopa något under morgondagen för att se om jag kan få en bild av hur det kommer bli. Jag har ju ändå valt ett ställe som går att dölja om man vill.

Annars? Jag stressar lite över mina temabilder i foto b. Det känns ganska hopplöst just nu, det är världens tråkigaste väder och naturen är inte på min sida. Dock ska jag och Eric åka ut mot kusten på söndag så förhoppningsvis kan jag fånga något fint där ute. Försöker få tiden att gå ihop med min minimala budget och vill verkligen hänga med när mina kompisar går ut men jag känner inget riktigt sug efter det där festandet och när pengarna dessutom är så få blir det inte direkt mer lockande. Stannar hellre hemma i tvsoffan då faktiskt, eller hemma hos någon annan såklart.

Försöker se framåt, mot vårterminen och allt vad den innebär. När väl höstterminen är avklarad kommer allt bli så himla mycket lättare. De jobbiga höstdagarna kommer vara förbi och studenten kommer vara närmade än man tror. Det finns nog inget jag längtar efter så mycket, att ta studenten och aldrig behöva sätta sin fot på den förbannade skolan igen. Men det är mycket som ska göras innan dess. Mer än man tror.

söndag 2 oktober 2011

2 oktober

Oktober är här. Åtminstone enligt kalendern, vädret avslöjar inte så mycket om att det är höst - mer än att löven börjat ramla av träden. Det är varmare än det varit under hela september, igår kväll gick jag runt i shorts och termometern visade tolv grader varmt när jag åkte hem klockan två på natten. Solen skiner och gör allt så där fantastiskt fint, men kameran är inte överrens med naturen så lyckas inte fånga allt det där fina. Jag gjorde ett lamt försök uppe i Idåsen i torsdags.




Har idag spenderat dagen hos Eric. Efter en sen kväll igår var vi båda väldigt trötta och spenderade först någon timme i hans säng innan vi gick en sväng med hundarna och inväntade sedan en lång måltid med Barbro och Amanda. Det pratades gamla minnen - som jag inte riktigt kunde hänga med i - och Thailand.

Nu väntar grillad kyckling och läggdagset blir tidigt idag.