Jag började dagen med att försova mig. Ingen annan i familjen skulle upp visade det sig men jag hörde pappa i trappan tio över sex; tjugofem minuter för sent. Så jag svor och satte mig upp i sängen, försökte verkligen att inte stressa och lyckades faktiskt. Det enda jag inte hann göra var att äta ordentligt, slängde stående i mig en activiayoughurt bara. Men det går att lösa, både cafeterian och Willy's finns i närheten. Fem över halv sju promenerade jag ner mot busstationen medan det blev ljusare och ljusare ute. Jag blev väldigt förvånad när jag kom fram till stationen och det var inte en enda människa där, klockan vad ändå nästan kvar i sju. Men människorna ramlade in en efter en efter att jag ställt mig till rätta mot busskuren. De var inte så många idag och bussen blev inte ens halvfull. Däremot kom en kramig Maria och satte sig bredvid mig och gjorde morgonen lite lättare. När solen började skina kände jag hur det pirrade lite i kroppen och jag kände mig glad. Jag tror att det ligger något i det Emma brukar säga; om morgonen är dålig blir resten av dagen bra. Jag har lite svårt att tro att en tisdag kommer gå fort i och med våra oändligt långa och tråkiga lektioner denna dag. Vi går mellan åtta och halv fyra och spenderar nästan alla de timmarna framför datorerna. Dock brukar de första timmarna spenderas i cafeterian med en kopp kaffe, och det kommer jag behöva även idag så.
Efter skolan ska jag och Moa ta oss till Göteborg. Jag tror det kommer bli alldeles fantastiskt, iallafall väldigt uppskattat från min sida. Vi ska se om vi kan få med oss något att bära på helgens fester och jag ska även se om jag kan köpa mig en billig väckarklocka så att jag kommer upp på morgonen. Min telefon är inte på min sida längre och startar därför inte alarmet när det ska startas. Rättare sagt, det startar inte alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar