Jag är lite nostaglisk för tillfället. Hela sommaren 2008 spelas upp framför ögonen på mig om och om igen när jag lyssnar på Magnus Uggla. Ni vet, boxen som kom ut under den sommaren med alla hans bästa låtar från ja, vilket år det nu var fram tills dess. Jag minns kvällarna i Felicias rum i källaren när hon satte igång Häng med på party mitt i natten när hela familjen låg och sov. Ingen vaknade och hon stod där och dansade. Jag satt och skrattade åt henne och önskade kanske lite sådär hemligt att jag också var så uppe i varv.
Mopedturer till Geneviken till sena kvällen, timmar ute på gatan utanför Daniels hus och en himla massa sms. Jag tror aldrig jag har skickat så mycket sms som jag gjorde det året, jag gjorde slut på mina 3000 gratis sms på två veckor. Jag tror att den sommaren för alltid kommer finnas kvar med mig även om den kanske inte borde.
Promenader i flera timmar, några fler timmar uppe på berget och ännu några fler timmar på varsin gunga på dagisets lekplats varifrån vi lyssnade på festande människor i kvarteret nedanför. Varma sommarkvällar, nätter. Otroligt mycket nya bekantskaper. Jag kommer för alltid förknippa sommaren 2008 med Felicia. Nästan hela min sommar bestod av kvällar med henne. Jag förstår inte nu i efterhand hur vi kunde prata så mycket och fortfarande ha saker att prata om när vi sågs bara några dagar senare för att prata lika mycket. Promenaderna blev en vana, så fort Felicia slutat jobba plingade mobilen och det var promenaddax, eller kanske baddax.
Och den 23 juli den sommaren när Felicia och Patrik blev tillsammans. Jag var med den dagen, jag hade sovit hos henne och vi hade planerat att åka till Geneviken redan dagen innan. Det var massa folk som skulle med. Felicia skulle vara duktig och cykla medan vi andra åkta moped så hon åkte i förväg. Jag var nervös för jag kände inte de andra, men det löste sig. Det var första gången jag pratade med Anton på riktigt. Felicia och de andra som visste om var som försiggick skrattade åt oss när vi kollade våra mobiler men inte hade fått några sms. Alla sms vi fick var ju från varandra och nu var vi där båda två så var skulle smsen komma ifrån? Vad löjliga vi var. Anton var yngre än vad jag är nu då. Tiden går så otroligt fort.
Det är konstigt hur saker förändras fort. Hösten var jobbig, rörig och väldigt mycket tårar. Jag var deprimerad resten av året och kanske till och med in på nästa år. Den delen av mitt tidigare liv försöker jag förtränga. Sedan dess har de personerna jag lärde känna under det året glidit längre och längre bort ifrån mig. Det är kanske bara en av dem jag önskar att jag fortfarande hade kontakt med och det är Jerry. Han var så otroligt fin mot mig under den hösten, men jag var blind. Jag förstod aldrig att det var på riktigt och jag hade tankarna åt annat håll. Sedan den kvällen han var här och berättade för mig om smset han fått från sitt ex förändrades allt. Numera pratar vi sällan med varandra. Det gör fortfarande ont att tänka på det. Jag önskar jag hade mod att höra av mig till honom oftare men det känns påträngande. Jag räknar nästan inte med att jag känner de människorna längre. Det är hemskt, faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar