måndag 11 april 2011
Jag tycker alldeles för mycket om dig, hejdå
Jag har varit rädd för sånna här dagar, oroat mig och trott att det ska komma men det har stannat på en låg nivå och jag har klarat mig ur det ganska snabbt. Det har bara suttit i huvudet ett tag tills jag glömde bort det i och med att konditionen blev bättre och bättre. Idag bröt jag ihop. Efter tjugofem minuter på Indoor walkingen sa min kropp emot och jag kunde inte fortsätta. Jag försökte flera gånger att trampa igång igen men det gick inte. Hela kroppen sa emot. Jag stannade, lutade huvudet framåt och fick frågan om jag mådde bra. Jag sa ja. Drick vatten och trampa långsamt utan motstånd. Försökte, funkade inte. Tjejen där framme kom bak till mig och kollade hur det gick för mig, frågade om jag skulle gå ner och sätta mig men jag sa att det inte var någon fara. Jag stretchade och försökte andas normalt. Andningen var ansträngd och jag kände yrselt i huvudet. Till slut gav jag upp och lämnade rummet, försökte fortfarande få ner andningen på normal nivå. Det var som att det satt fast någonting i luftstrupen, som när man sätter äpple i halsen och det känns alldeles svullet efteråt. Jag satte mig i en av fotöljerna och försökte slappna av. Axlarna var uppe vid öronen men jag försökte slappna av. Efter en stund blev det lättare och när mamma kom ner hade det gått över. Jag skämdes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet ju inte din anledning till detta men jag känner igen hur du beskriver att du inte får någon luft. Skulle vilja ge dig ett tips, ring en astmaläkare och kolla så att du inte har ansträngningsastma eller något. Om du har känt/känner av det här fler gånger borde du verkligen höra av dig till någon så tidigt som möjligt. För lite mer än ett år sedan gjorde jag misstaget att inte höra av mig så tidigt som jag egentligen borde gjort och jag hann vara med om en del otäcka grejer under träning innan jag förstod att jag kanske borde ta mig till en läkare. Hade jag hört av mig tidigare hade jag sluppit undan en del av de där grejerna. Och det är ju bättre att ta det säkra före det osäkra, så det är bara ett litet tips. Då jag vet att astma inte bara handlar om andningssvårigheter utan också trötthet - som du beskriver här, och även yrsel kan komma ifrån detta. Misstänker de ansträngningsastma hos dig så kommer du att få testa lite olika astmamediciner som kommer underlätta en hel del och göra så att du kan träna som vanligt igen :)
SvaraRaderaJag kanske har missuppfattat den här situationen totalt nu, men hur som helst hoppas jag att det löser sig! Kram.
Ja, jag och mamma har diskuterat det här. Jag var på vårdcentralen för några veckor sedan för allergi och fick med mig luftrörsvidgande. Jag har tagit det två gånger om dagen sen dess. Det kan dock göra saken värre om man inte har astma så ska testa utan nu ett tag. Blir det inte bättre ska vi begära att jag får göra spirometri. Förhoppningsvis blir et bättre. Kram
SvaraRadera