Jag borde ha panik, jag borde vara stressad

Jag är arg för att jag inte är stressad. Jag borde vara ihjälstressad och sitta i skolan tills den stänger om kvällarna. Jag har otroligt mycket att göra. Jag har aldrig legat efter i skolan förrän nu, aldrig. Inte i grundskolan och inte under första året på gymnasiet. Under tvåan har jag tappat motivationen mer och mer för varje dag som har gått och nu är den i bott. Nu går det inte att bli mer omotiverad. Jag känner mig skitdålig för att jag inte klarar av någonting. Jag tröttnar med en gång och ger upp utan att ens ha försökt. Vad hände med min envishet och mina mål? Hade jag ens några mål? Jag vet inte vad som har hänt med mig.

I grundskolan var jag färdig med allt först. Jag gjort bra ifrån mig på allt det skriftliga i både svenska och engelska och lärarna tyckte om mig lika mycket som jag tyckte om dem. Jag hade världens finaste lärare på högstadiet, jag saknar dem så jag går sönder ibland och brukar tänka att de kommer aldrig ha så bra kontakt med någon klass som med våran. Fast det är mest för att jag ska känna mig lite bättre, för vi var nog inte så speciella som jag tror att vi var. Jag fick MVG i både svenska och engelska när jag gick ut nian och jag älskade ämnena för jag älskade att skriva.

Nu står det bara still. Jag kan inte skriva en berättelse längre för jag har ingen fantasi. Jag kan inte plugga in glosor för jag har ingen motivation. Jag kan inte läsa på för ett prov för jag har "viktigare" saker för mig. Jag går runt i huset och plockar i saker, viker filtar, tvättar kläder, viker kläder och skriver långa, arga blogginlägg till mig själv. Kanske för att få mig själv att förstå hur hopplös jag är.

Jag vet att det finns många i våran klass som ligger efter i det mesta. Förmodligen fler än de som faktiskt är färdiga med allt. Men det gör inte saken bättre att tänka så, jag har försökt. Försökt tänka att "äh, du är inte sämre än henne och honom", men det fungerar inte alls. Jag vill inte jämföra mig själv med andra.

Jag har en ps-film att filma. Jag har ett inslag att klippa och en novellfilm att göra. Jag har en "gäst hos verkligheten"-text att skriva - inte för att det finns någon deadline på den än, utan för att hon jag intervjuade har börjat fråga efter den och jag börjar få dåligt samvete. Jag har ett engelskaprov imorgon att plugga till. En engelskauppsats på två sidor om feminism att skriva och ett tal om samma ämne till nästa vecka. Jag har nationella prov i engelska b om en månad och säkerligen ett prov i religion till. Jag vet inte hur jag ska hinna. Snart måste jag ta tummen ur röven och skita i att åka hem när skolan har slutat om dagarna för att stanna kvar så länge jag kan och istället göra klart allt jag måste göra. Speciellt videouppgifterna som tar evigheter. Inte ens när videoläraren sa till oss på skarpen igår att vi måste sätta igång, och riktade det mot bland annat mig eftersom jag är en av de som ligger efter, kände jag mig stressad. Just det, två radiouppgifter har jag kvar med, minst. FAN.