Ett år kvar...

"Godmorgon Elin, här sitter du alldeles ensam här ja.." sa Tommy. Japp. Helt ensam. I mörkret. Det är inte ens några andra Sollebrunnare här. Ugh.

Det är en lång dag idag. Jag måste filma till min ps-film. Fan. Det regnar, sånt där äckligt småregn som man knappt bli blöt av men som man ändå rynkar pannan åt för att det känns så äckligt när det hamnar i ansiktet. Vi går till halv fyra, tror jag. Foto och graf. Förmodligen en av de minst effektiva dagarna som finns nu när alla ligger efter i foto och det enda vi gör i graf är Punkt. Om jag får tid över ska jag sätta mig i ett radiobås och göra färdigt radioprogrammen som ska vara färdiga senast nästa vecka. Jag börjar hamna efter i det mesta och det gör mig stressad. Jag vet inte hur jag ska hinna allting, det känns som att dagarna bara försvinner. Dessutom är jag så trött och har noll motivation till att sätta igång med det jag inte är färdig med. Jag har ett stort videoprojekt att klippa ihop ensam, tack vare att "grupp"arbetet vi skulle göra inte slutade så bra. Fans jävla skit. Tiden räcker inte till, orken räcker verkligen inte till och tröttheten och deprissionerna hjälper sannerligen inte till på vägen. Jag vet att jag inte är ensam om att ha saker att göra, men jag brukar inte ligga efter. Jag har inte gjort det förrän nu. Kanske är det otur, kanske är det mitt eget fel. Jag vill inte skylla på någon annan. Jag hatar skolan. Jag hatar nog ingenting mer än jag hatar skolan. Jag vill bara bort härifrån så fort jag kommit hit, jag vill hem och ligga i soffan och titta på TV hela dagarna istället för att vara i den här skithögen till skola. Jag vet, det är bara ett år kvar, men det är fortfarande ett helt år. Och vad ska man göra sen då? Vad fan ska man göra sen? En del vet precis och jag blir bara ännu mer stressad av att tänka på det. Jag har idéer om att åka till Thailand över vintern nästa år, mellan november och mars typ, men jag vet inte vart jag ska få pengarna från. Visst, jag jobbar, men inte tillräckligt för att klara mig ett halvår utomlands. Det enda jag vet är att jag inte vill vara kvar här, inte i Sollebrunn och inte i Alingsås. Jag ska bort härifrån så snabbt jag bara kan.

Jag hatar mig själv ibland. Tur att det inte är någon som läser det här.