Det finns sånna man inte får önska något om. Man får inte önska att de vore i närheten och man får inte önska att de inte har det bra där de är istället. Sedan finns det de man inte vill önska att de var i närheten men det bara kommer som en vana - för att det var något man brukade göra och det känns ganska naturligt att det ska vara så.
Ensamma kvällar. Helt ensamma, faktiskt. Det är inte så ofta de inträffar, men idag inträffar det. Alla andra är någon annanstans och dricker alkoholhaltiga drycker, skrattar, dansar och allt vad de kan tänkas hitta på. Istället för att jag också skulle ta mig iväg någonstans och hitta på något liknande sitter jag nu invirad i dubbla filtar på altanen med infravärmen på och musiken på låg volym. Det surrar lite runt huvudet ibland, förmodligen små äckliga knott, men jag orkar inte bry mig om varken att de attackerar mig eller att de kommer in i huset. Ibland passerar några unga vuxna, förmodligen även de på väg någonstans för att spendera kvällen på trevliga sätt. En vit volvo har passerat två gånger på fem minuter och förstört min fina stämning, men det är väl sånt man vänjer sig vid när man bor här.
Många tankar hinner tänkas och glömmas bort när man är ensam. Jag försökte titta på Inception förut men koncentrationen var inte på topp. Tvn visade inte heller något roligt, därav hamnade jag här ute. Jag måste erkänna att det hela hade varit snäppet bättre med tända ljus, några vänner, fler filtar och lite rödvin - alternativt rosévin bara för att det är gott.
Jag är väldigt, jätteopeppad på att gå till jobbet imorgon igen. Efter den här dagen, som gick långsammare än långsamt, vill jag helst aldrig dit igen. Det enda positiva var väl att jag fick med mig en lön på 2600 hem så nu är sparandet till London på uppgång igen. Dryga 4000 är jag nog uppe i igen nu. Känns bra.
Det drar i ögonen lite. Jag gäspar ibland men försöker intala mig själv att klockan fortfarande är tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar