måndag 11 april 2011

En vecka kvar

Det är måndag och jag är ovanligt glad. Jag petar lite kärleksfullt på mina skor så fort jag får chansen och hade till och med en Maria bredvid mig på bussen som också petade lite. Jag vill nästan undvika att använda dem just för att de är så rena och fina, men Maria påminde mig om att efter ett tag kommer de vara så smutsiga och slitna att det kommer vara snyggt och då accepterar man det. Det är ju faktiskt väldigt sant! De låter fortfarande lite konstigt när jag går men det är väl bara för att de behöver mjukas upp en aning. Jag insåg precis att jag ägnat ett helt stycke åt att prata om mina skor, kanske ska sluta nu.

En vecka kvar tills Borås kallar på oss för första körlektionerna. Efter Felicias nervositetssms under bussresan hit är jag ännu mer nervös och det känns i hela magen. Jag fick aldrig träffat den lilla tösen igår, hon blev för trött efter matchen. Kanske, förhoppningsvis, har hon tid att träffa mig en stund på söndag när hon är hemma och fyller år och allt.

Sista veckan innan påsklovet. Det är en del som ska göras men jag orkar inte. Idag slutar vi tio över elva och jag ska vara kvar till tidigast fyra. Jag har bestämt mig för det nu och jag ska inte ångra mig. Det kommer jag göra men jag måste övertala mig själv under hela förmiddagen att jag verkligen måste stanna. Jag ska få klart mina två radioprogram idag och kanske börja på engelskan. Fan, engelskan..

Ett fyrtiofemminuters Indoor walking-pass väntar senare ikväll. Känner mig lite mörbultad i kroppen med en ond rygg men det får nog gå. Har lite mens-ont i ben och armar, jag vet det låter helskumt men jag får mensvärk i princip överallt. Ytterst otrevligt men det går över ganska snabbt.

Den här veckan ska bli sötsaksfri. Efter förra veckan känner jag mig helt uppblåst; jag tror inte det gick en dag utan att jag stoppade i mig något sött. Hemskt, men sant. Därför tänker jag kämpa för att inte äta någonting sånt den här veckan för att jämna ut det lite. Kanske blir det lättare när jag inte är hemma ensam många timmar på dagarna, jag tänker spendera de flesta timmar i skolan och kämpa för att klara engelskan. Det känns väldigt overkligt i dagsläget. På torsdag är vi lediga men även då tänker jag åka in till skolan. Jag kommer hinna ångra mig tills dess men jag ska hit, om jag så ska behöva anställa någon som släpar hit mig.

Jag kände mig inte lika blek när jag tittade mig i spegeln imorses som jag gjort hela vintern, kanske gjorde timmarna i solen igår nytta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar