I heard that you're settled down

Och jag sitter fast bland stenarna, bland vassa grenar och giftiga blad. Och det svider. Huvudet spränger av de stekheta stenarna som trycker in just där nacken möter hårfästet. Jag kommer ingenstans, jag sitter fast. Foten har fastnat bland de taggiga buskarna och jag är för rädd, för rädd att riva upp precis hela benet om jag drar loss det. Och livet spelas upp som en film i huvudet, trots att det spränger. Och jag gråter tills jag inte har något kvar att gråta. Då skrattar jag, skrattar åt allt det som en gång var så bra men som rasade en dag i oktober. Och då gråter jag igen. För att det gör så fruktansvärt ont i foten och för att hjärtat brinner. För att solen steker sönder pannan och munnen torkar ut för jag har inget att dricka. För varje minut som går blir jag svagare och en muskel efter den andra ger upp. Till slut har hela kroppen lagt av, jag ruttnar. Jag somnar. Jag svimmar. Jag dör.