Just i detta nu sitter mina vänner på ett och samma ställe medan jag sitter här, 3 mil bort, ensam. Det är mer deprimerande än jag önskar att det vore. Jag vill inte vara nere för det här, jag vill inte tycka att det är hemskt. Men det gör jag. Jag är fruktansvärt avundsjuk på dem. Det är grejen att vi brukar vara allihopa, men nu är jag utesluten för att jag är för liten. För liten. Jag hatar det. Fullständigt hatar det.
Det är fredag och det är första gången jag inte har längtat efter att det ska bli fredag, just för att jag vetat att jag ska sitta ensam hemma med pappa och göra ingenting. Jag har kliande ögon som dessutom har linser på sig som ser förjäkliga ut. Det fick jag se när jag var hos optikern för en timme sedan. Jag har skoskav precis på trampdynan mellan tårna som gör svinont så jag går i ungefär en kilometer i timmen. En dålig fredag.
Imorgon hoppas jag på en mycket bättre dag. Den ska spenderas i Göteborg med Moa, Pyttan och Frida. Vi ska fika i solen - som gärna får vara lika sällskapssjuk som idag - och vandra runt på Hagas gator. Egentligen behöver jag plugga men jag tänker inte ägna ett helt inlägg åt det igen. Det är bara ågnestframkallande. Ångest.
Ångest.
Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar