Det enda jag behöver är bekräftelse. Jag kan sitta hela dagar och tro att nu, nu är det dags att påbörja prosessen igen. Den kommer bli lia jävlig som förra gången så det är lika bra att börja redan nu. Jag började med att radera alla sms, alla de som jag sparat i flera veckor, och sedan ta bort hjärtat bakom namnet. Efter det skrev jag en sida i min gröna bok och sen lade jag mig i soffan. Jag hade väntat på ett svar i fyra timmar men inte fått något, och så kom det till slut och det visade sig att det var elektroniken det var fel på. Nu, när jag vet att allt är lugnt och har fått beräftelse och ett löfte så känns det lättare.
Tvivlet kan komma tillbaka bara inom några timmar och det kan hålla i sig tills den dagen då jag sitter med dina armar runt mig och känner din närhet igen. I den stunden känns allting som det ska ännas, fint varmt och underbart. Jag önskar att jag unde ha det så jämt, vara hos dig hela tiden och aldrig behöva tvivla på dig. Men vi är i det stadiet där ingenting är säkert, ingenting går in i hvuudet och stannar där utan det blir automatiskt ett hinder däremellan.
En dag kommer det förändras. Några veckor till sedan finns det ingen skola att tänka på längre. Det kommer vara många veckor utan dig men kanske är det bara bra. Att sakna är bra, allting känns dubbelt så bra när saknaden upphör. Jag litar på dig, jag tror att den här sommaren kommer bli ännu bättre än förra. Om vi bara vill och kämpar klarar vi det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar