18 dagar. 18 dagar till och ingenting kommer spela någon roll längre. Ingen skola, inga trånga lokaler, inga onödiga åsikter. Jag kan inte låta bli att längta. Jag längtar så jag går av på mitten, nästan. Jag längtar efter ensamma sommarkvällar med dig. Jag längtar efter glass i solen och svettiga promenader. Jag längtar efter tvtittande i ett varmt sovrum och varma nätter i en alldeles för liten säng. Jag läntar till och med efter saknaden som kommer uppstå för att inget slår känslan efteråt.
Efter att ha lyssnat på mig själv säga det så tror jag på oss. Jag tror att under de här månaderna har vi lärt oss hur det är att hela tiden vara i närheten av varandra, till skillnad mot vad vi visste i höstas. Det var en ren ovana som gjorde att vi tröttnade. Jag tror att vi båda vet om det och det enda som krävs är en överrenskommelse. Jag tror verkligen att vi kommer klara det här nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar