Jaha, så är dagen snart här. Bara några timmar kvar sen går även jag över till vuxenåren. Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan, det är något extra med just den här födelsedagen. Jag vet att alla födelsedagar alltid har varit lite extra för mig, jag har alltid haft svårt att sova natten innan och sådär, men det här är ännu lite bättre. Jag ska bli myndig, vuxen. Det känns inte så, men ändå gör det det. Det kanske känns när man får kallelse från banken, får alla studiebidrag själv och sådär. Det får jag i och för sig redan, men det där att man vet att det kommer direkt in på mitt konto är ju ett litet plus i kanten.
Dagen har varit fullspäckad. Jag gick upp vid halv nio, åt frukost framför tvn med mamma och gick ner till vårdcentralen kvart i tio. Där hände inte så mycket, jag fick recept på lite nya saker och sådär men annars ingenting. Gick hem igen för att åka till stan ganska med en gång; jag och mamma hade planerat sedan igår att vi skulle åka in och träna på gymmet. Jag körde in och det gick som smort, det känns nästan som att jag redan har det där rosa plastkortet i plånboken som representerar friheten att köra ensam men icke. Vi tränade ganska hårt men inte så länge, hungern tog över redan vid tolv. Men det var en grym känsla att stå där och svettas som en gris igen, synd att man glömmer bort den känslan och inte orkar ta sig in till stan för att träna oftare.
Vi duschade av oss svetten och tog bilen till stan där mamma först och främst skulle ta kort till sitt nya körkort inne på Expert. Jag gick en sväng för att se om de hade någon iPhone jag kunde peta lite på men hittade ingen. När mamma stod i kön kom tre män in genom dörren, två möra och en äldre man med en röst jag kände väl igen. Jag vände mig åt deras håll och kände direkt hur skrattet bubblade i mig. Inte nervöst kanske, men lite uppspelt sådär. För där stod Willy från Bygglov. Den där korta, gamle mannen som förgyller hela tvprogrammet, ni vet. Han skulle köpa cdskivor och jag kunde inte stå still så jag gick ytterligare en runda i affären. Mamma kom ut från rummet bakom disken igen och ställde sig faktiskt och pratade med honom. Frågade "varför är ni inte hemma hos mig?" och fick svaret "du har ju inte ringt." Jag stod där och skrattade medan de småpratade en stund innan de lämnade butiken. Tydligen håller de på med något projekt på någon bondgård i närheten. Tänk när det visas på tv, då kan vi sitta och säga att vi träffade på honom i Alingsås. Haha, tänk att man kan bli så uppspelt av en b-kändis.
Efter besöket på Expert gick vi till Sally's för att äta lunch. Grabben i kassan som jag fortfarande inte har lärt mig vad han heter kände igen mig och hälsade först glatt på mamma och sedan även på mig. Han såg lite förvirrad ut ett tag innan han frågade om det var min mamma som stod bredvid. När jag svarade ja sa han "trodde ni var syskon." Vi skrattade gott och jag sa "vi är syskon med tjugofem års åldersskillnad." Vi beställde mat och placerade oss vid det enda lediga bordet på uteserveringen. Några kända ansikten passerade, bland annat Amanda och Marcus, och vi småpratade medan vi mättade våra magar. En snabb kaffe och en väldans massa krångel för att komma ut från den trånga parkeringen och så åkte vi mot Ica Maxi.
Jag brukar vanligtvis tycka att Ica Maxi är en ganska trevlig affär att handla i, mest för att den är så mycket större än den vi har i Sollebrunn och för att de även har andra saker än mat man kan gå och kika på. Idag däremot kändes det inte alls lockande att gå in där, men det var tvunget. Ska man ha kalas för tjugo personer så ska man! Vi plockade åt oss allt och slapp packa upp allt i självscanningsutcheckningen (vilket långt ord!) Tog en sväng till Jysk, där mamma tittat ut ett bord innan vi lämnade Sportlifes parkering tidigare, och sedan även en sväng till Pressbyrån innan vi åkte hemmåt. Hela tiden var det jag som satt vid ratten och mamma berömde mig när jag tog bra beslut och så vidare. Det kändes bra hela tiden, inga större misstag.
När vi kommit hem plockade vi upp alla varor, hängde upp tvätt och slängde i en ny, kokade upp vatten för pastan och kokade lite kaffe. Det drack vi sedan på altanen men vi konstaterade båda två att det inte var något vidare gott, alldeles för svagt. Jag slängde ut halva min kopp och satte sedan igång med att baka morgondagens efterrätt. Tre stycken kladdkakor skulle svepas ihop och gräddas. Nu står den sista i ugnen och de andra två svalnar långsamt på spisen - som självklart är avstängd. Pastan är färdigkokt, jordgubbarna står på bänken och mamma klipper gräset. Jag ska snart ta tag i att städa av toaletten på övervåningen lite snabbt och sedan kanske jag kan slappna av en stund.
Det är nästan sjukt hur mycket som ska göras när man fyller år. Det är jobbigt men väldigt kul! Och som sagt, det här är en speciell födelsedag. Inte bara för att jag blir vuxen, utan även för att nästan hela släkten kommer vara på plats. Alla förutom Savanna, Annica och Andreas. Det händer inte ofta ska jag säga er! Vi hoppas på att kunna sitta ute på altanen, så länge det inte är kallt går det alltid att sitta där, tack vare taket och fönstrena.
Jag tror att det här kommer bli den bästa födelsedagen i mitt liv. Tack vare mina fina vänner som planerar så bra på kvällen och för att nästan alla kommer vara med och fira mig. Några är på Peace & Love och kommer inte närvara, men det duger ändå. Ett väldigt stort plus är faktiskt att Felicia kommer vara med! Jag är himla glad för det, faktiskt. Jag är självklart glad för alla som ska vara med, men lite extra för henne kanske. Det är inte ofta jag kan umgås med henne längre så därför blir det ett litet plus i kanten. Hon kommer kanske även närvara på släktkalaset innan och hon står för skjutsen till stan. Fin tjej det där, himla fin.
Ja, nu blev det ett väldigt långt och kanske även ointressant inlägg men det bara kryper i fingrarna på mig. Jag vill inte riktigt sluta skriva nu heller men det måste jag faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar