Och när hon har levat..

Igår fyllde jag arton. Första delen av dagen har ni redan hört talas om men här kommer resten, nu även med hjälp av ett gäng bilder - som jag har laddat upp här nu och det har tagit mig flera timmar.

Mamma började med maten redan dagen innan och fortsatte så fort vi ätit frukost. Medan jag skivade jordgubbar och gjorde mig iordning gjorde hon sallad, kokade couscous och blandade såser. All mat skulle fram på köksbordet för att göra allt så lätt som möjligt, men det fick inte riktigt plats så vi fick även använda köksbänkarna.

Här har inte allt kommit fram riktigt än, men det går i grönt som ni ser. Förutom deta serverades grillar kyckling, rostbiff och bröd. Det var populärt och gick väl åt det mesta skulle jag tro.



Mamma och Christian hade gjort sig fina och pappa var sist ut som vanligt. Han stod nog i duschen vid den här tiden, en halvtimme innan alla gäster skulle komma.

Morfar kom först, han är alltid tidig och kom denna dag tio minuter innan tiden som vad sagd. Men det dröjde inte länge innan farmor kom och därefter även Peter och Tina med barn. Patrik och Linda kom sist men innan Linda hade kommit hade vi börjat plocka åt oss mat och satt utplacerade vid tre olika bord på altanen, plus att alla grabbar satt i soffan - det var ju fotboll på tv.

Morbror Patrik, pappa och farbror Peter.

Hunden Maja var med och energiknippet Sofie var på tooo denna dag. Fyraåringen poserade och krävde att jag tog kort på henne i olika ställningar. Jag skrattade och gjorde som hon sa tills jag tröttnade.

"Ta kort på mig när det inte ser ut som att det är jag!"

"Ta kort på mig när jag låtsas sova!"

Kaffe sattes på och hälldes upp på termosar och under tiden gjorde alla lite som dom ville.

Alla "åh"-ade åt lilla Maja som var hemskt sällskapssjuk men inte fick vara på altanen.

Farmor och min alltid lika snälla morbror Kent.

Mormor och morfar.

Moster Marie flätade nästan alla kvinnors hår, här är jag och faster Tina i våra likadana frisyrer. Även kusin Sandra och moster Linda hade samma frisyr. Här ser det ut som att jag och Tina har planerat att la likadana linnen på oss men jag tror, om jag inte minns fel, att Tinas svarta band går till ett halsband.

Och så fikade vi med mina kladdkakor, jordgubbar och grädde. Två av tre kladdkakor gick åt och nästan all grädde. Lite jordgubbar blev kvar men de åt vi till frukost nästa dag.

Innan jag åkte iväg sprang jag runt och lekte med Sandra och hunden på gräsmattan en stund innan jag blev så svettig att jag var tvungen att sätta mig ner igen. Vädret bjöd inte på något regn, tack och lov, men värmen var kvav och hemsk. Släkten lämnade med jämna mellanrum Sollebrunn och vid sex kom Felicia och hämtade mig. Jag plockade ner kött och Xider i väskan och hoppade in i bilen.

På vägen till Moa fick vi stanna vid Statoil och tanka och vi anlände till Västra Bodarna strax före sju. När jag ringde Moa för att höra om det fanns plats att parkera lät hon lite panikartad när jag sa att vi snart skulle komma. Men det fanns ingen anledning till det, märkte jag när vi kom fram och hon mötte mig med ett stort leende och ett glatt "heeeej" på gången till dörren. Vi kramades hårt och länge och jag fick ett varmt grattis. I dörren dök Eric upp och jag fick ett grattis till och en lång kram. Vi gick in i huset och Pyttan kom in från altanen. Lite glädjeskutt och ännu en hård kram. Tack.

Det luktade grill och jag kunde se rök från vad jag förmodade var en grill utanför. Där var Johan på plats så jag fick ännu en kram och ett grattis. Det satt ballonger på altanräckena och det stod sallad och vitlöksbröd på bordet. Jag lämnade grillningen till Johan som sedan lämnade över det till Felicia. Trots att vårat kött blev smått misslyckat var det gott och vi skrattade gott när jag lyckades hälla ut Johans vodkablandade cola över hans mat.

Innan maten kom Moa ut med ett stort paket i händerna. Det var nästan runt och inslagningen var minst sagt speciell. Jag har ingen bild på detta men det finns på film. Jag satte mig i soffan som stod placerad på altanen och började skala av lager efter lager med papper från paketet. En bit in hittade jag ett kort.

Bilden är tagen i efterhand men såhär såg det iallafall ut. Jag skrattade men trodde faktiskt på vad som stod så var inte längre lika exhalterad över att öppna det stora paketet. Men det gjorde jag iallafall och när jag upptäckte vad som fanns där i skrek jag "neeeeej" - detta finns på film, därför kommer jag ihåg det. "Åh, nu börjar jag nästan gråta" skrek jag när jag plockade av de sista pappersbitarna och tog upp innehållet. Där i låg skorna jag gått och suktat efter på Scorett i flera månader. De bruna moccaskorna som kostade alldeles för mycket men som var så fina. Med femton centimeter höga klackar. Åh, jag blev så glad!

När vi ätit färdigt kom Isac och Ida och gjorde oss sällskap. Lite ler grattis och kramar och så satt vi där och pratade ett tag.

Plötsligt kom en rödhårig filur ut på altanen och jag hoppade upp av glädje. Frida!! Det var inte meningen att hon skulle vara där från början för hon skulle jobba, men på något sätt hade det blivit ändrat och där kom hon. Jag kramade henne hårt och tackade henne för presenten som hon varit med på.

Vi bestämde oss för att spela kubb. Efter väldigt mycket kastande fram och tillbaka vann mitt lag, alltså inte det som är på bilden. Vi skrattade och glädjeskuttade en stund medan några plockade undan spelet igen.

Vi hängde i soffan och runt bordet en stund. Moa och Pyttan kom ut med cupcakes, två stycken med ljus i, och alla stämde upp i Ja må hon leva. Cupcakesen var otroligt goda men så söta att jag bara fick i mig en. Klockan hade hunnit bli halv tio och vi fick besked att Ellen skulle komma med tio-tåget. I samma veva bestämde vi oss för att åka in till stan men det dröjde en stund innan vi kom iväg. Isac körde iväg med Ida, Eric och Johan i bilen en stund innan vi andra och vi plockade upp Ellen på vägen, som hade fastnat på vägen och stod och pratade med två killar i 30-årsåldern. Efter många och om men hoppade hon in i bilen och vi åkte mot Alingsås.

Felicia parkerade bilen på stora torget och vi hoppade ur. På andra sidan ån vinkade två kända ansikten och jag sprang bort för att kramas lite till. Det var Marcus och Emma, som egentligen skulle varit med på kvällen men som avböjde av okända anledningar. Vi stod och pratade med dem en stund innan vi satte kurs mot Åkanten där uteserveringen var full. Vi gick in och tog ett långt bord vid fönstret som vi sedan blev av med när vi missuppfattade att gänget på utsidan skulle gå därifrån. De skulle de inte, utan skulle bara flytta in och de tog då vårat bord. Så vi placerade oss en trappa upp vid ett mindre charmigt bord men där satt vi iallafall ett par timmar och drack Breezer.

Vi skrattade och sjöng med i några av låtarna som spelades där inne, som inte gick att höra så bra tack vare att de flesta där pratade ganska högt. Jerry, som även han fyllde år, kom förbi och vi pratade en liten snabbis innan han gjorde sina kompisar sällskap ett bord bort.

Felicia gav mig en present i bilen på väg till Alingsås på eftermiddagen och det här var vad det innhöll; ett gäng dekorationer för framtida drinkar. Mycket charmiga så jag tänkte, varför inte ta upp dem och stoppa ner dem i flaskan? Idén var dock inget vidare då det inte gick att dricka ur flaskan, men de dekorerade istället ett vattenglas mitt på bordet en stund.

Johan satt med, och även Ida, trots att ingen av dem har fyllt arton än. Men de kunde ju inte dricka någonting. Mike kom, som inte heller har fyllt, men han fick inte sitta ner så länge för när klockan var halv ett beslutade vi att det var dags att åka hem. En massa hejdåkramar och tackkramar senare åkte jag med Felicia hem och kramade även henne i bilen på parkeringen utanför mitt hus. Klockan hade passerat ett och jag gick med ett leende och lade mig.

Jag kan utan tvekan säga att det här var den bästa födelsedagen någonsin! De bästa presenterna, de finaste människorna i min närhet och så mycket glädje. Tänk om man kunde fylla år oftare.

Stort tack till dig, Moa, för att du planerade det här för mig. Även om det inte var någon överraskning så blev det himla bra, det kunde faktiskt inte blivit mycket bättre. Jag är så tacksam och glädjeruset från gårdagen har suttit i även hela dagen idag. Tack tack tack!