Imorgon påbörjar vi slutet. Våran första dag på vårat sista år i gymnasiet. Förberedelser för att ta studenten. Klassresa. Herregud, jag fattar inte att det är våran tur. Två år i rad har jag trängt mig fram bland hundratals människor i Nolhagaparken för att gratulera äldre vänner, och nästa gång är det min tur att bli gratulerad. Hur kan det vara möjligt?
Men det är imorgon och idag ska jag ta vara på dagen så bra jag kan. Äta frukost länge med mamma och pappa. Städa undan kläder i mitt rum - okej, jag erkänner att det inte är det roligaste man kan göra men det måste göras. Åka till Trollhättan med min underbara vän Maria och låta henne välja ut en för tidig födelsedagspresent, vilket hon inte vet om än. Åka in till Alingsås, antagligen inte Eric innan, och träffa klassen för en såkallad klassfest på samma brygga som vi satt på vid den här tiden förra året. Det går att göra så när man inte börjar förrän skolan förrän klockan ett dagen efter.
Gårdagen blev inte riktigt som planerat. Hela familjen åkte in för att kolla på ett radhus i stan, som var väldigt fint men för litet. Allting var vitt och jag hade älskat att bo där - huset i sig var grönt, hur mer rätt kan det blir? - men eftersom det var ett sovrum för lite och lite för små ytor för att kunna sätta upp en vägg och göra ett extra rum på det sättet så blev det inget mer med det. Vi åkte till Vinden, pappa skulle kolla efter något slags vitrinskåp att ha i slottruinen nästa helg när det är whiskeyprovningsgrej. Han hittade dock inget, men jag blev helt hysterisk över en polaroid jag såg ligga längst ner i ett skåp för 120 kronor. Jag var bara tvungen att ha den. Dock har jag inte hittat något ställe där jag kan köpa film så jag har ingen aning om den funkar. Det är väldigt frustrerande.
Vi stannade vid diverse inredningsbutiker men pappa hittade inget så vi åkte hem igen. Med Christian bakom ratten. Det var en aning skrämmande att sitta i baksätet när han körde men det gick bra för att vara hans första gång i stan. När vi kom hem drack vi kaffe och åt krämbullar med blåbär som gjorde att jag inte kunde äta någon mat när den serverades. Faktiskt så var min mage överhuvudtaget väldigt otillmötesgående för all mat igår. Min lunch bestod några timmar senare av äpple, banan, ett kanelknäcke med ost och ett glas vatten. När jag väl fått i mig det mådde jag lite bättre men tröttheten hängde över mig som ett stort åskmoln. Det gjorde att jag inte orkade köra in till stan för att träffa Eric, då han inte skulle kunna ses förrän senare eftersom de håller på att flytta ut sina saker ur sin gamla lägenhet. Självklart blev jag en aning besviken, men det var skönt att sitta hemma.
Jag, mamma och pappa satt i tvsoffan och tittade på något musikprogram med Ola Salo. Resten av Sollebrunn var i Parkliden och dansade/söp till Arvingarna. Så sjukt överskattat. Det var mycket bättre att sitta och skratta åt Ola Salos påhitt och extrema outfits. Han är väldigt speciell den där mannen, har ett riktigt babyface men är faktiskt riktigt rolig. Dessutom fick jag sitta och lyssna på högljudda diskussioner mellan mamma och pappa, inga allvarliga sådanna såklart men de pratade högt och tydligt. Mamma yttrade att hon vill skriva en deckare och bli miljonär; om "morden i Sollebrunn" och vi skrattade lite men peppade henne ändå att börja skriva. Vi gick och lade oss ganska tidigt och nu är jag vaken innan alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar