Och så sitter man här igen, såhär jobbigt tidigt när det bara är städare och kanske en lärare i huset. Två fullproppade bussar släppte av elever vid skolan idag. Jag förstår inte hur bussarna kan fyllas upp så snabbt från att innan sommaren varit ganska tomma. Jag borde skaffa mig en bil så jag kan köra till skolan istället, allt hade varit så himla mycket lättare då.
Apropå bil, så tog även Moa körkort igår! Jag hade räknat ut när hon skulle ha uppkörning redan veckan innan, men jag sa inget förrän igår morse. Det var bara jag och hennes föräldrar som visste. Vi fick lite diskret säga att vi skulle till stan när vi hade slutat - efter knappt tre timmar i skolan - och vänta en stund med en fika på Coffee House innan Moa lämnade mig och jag fick gå runt med nervositet upp till öronen och vänta på henne. Det var inget hon hade tvingat mig att göra, jag hade valt det själv. När jag blev för nervös för att sitta still började jag gå åt hennes håll och mötte henne när hon hoppade fram bakom ett träd och så kom glädjetjuten. Jag tror nästan jag tjöt mer än vad hon själv gjorde. Det är så annorlunda när det är någon annan som klarar det, då fattar man det ganska med en gång. Att jag själv har körkort har jag fortfarande inte fattat. Vi stod och kramades och fick lite tårar i ögonen kanske lite väl länge innan vi gick mot stationen. Moa ringde samtal efter samtal och jag klängde mig fast i hennes arm, fortfarande väldigt upprymd och glad. Vi fastnade utanför Bokia där vi stod en stund. Emma gånger två kom förbi och Moa fick några kramar. Vi gick mot stationen och ställde oss utanför Pressbyrån för att invänta våra föräldrar. Det tog lång tid. Anders kom först, men Moa ville vänta på min mamma som kom först tio minuter senare. Och så vinkade vi hejdå.
Idag har vi en sådär hemsk, lång dag framför oss. Åtta till fyra går vi. Det borde inte vara lagligt. Speciellt inte på fredagar. Jag vet, det är inte fredag idag, men vi går lika länge imorgon med. Fast jag kanske kommer klara att ta mig igenom morgondagen lite lättare eftersom jag har något att se fram emot på kvällen. Om jag inte minns fel så är det foto som står på schemat nästan hela dagen idag, och lite psykologi sista timmen. Det är inte bra att sätta en psykologilektion i slutet av dagen, då orkar man ju inte tänka.
Dags att invänta resten av klassen, som jag skulle gissa har anlänt om cirka en halvtimme.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar