Känslan av att vilja ha körkort känns som bortblåst. Behovet och frihetskänslan är borta, putts väck. Alla regler, vägskyltar och hastighetsbegränsningar har gjort mig galen. Jag kan inte se en bil utan att tänka "vad gjorde han nu? Får han göra så? Vad är det för regel här?" Det är inte ens kul längre. Tanken att man själv ska sitta där och hålla koll på allt känns helt omöjlig. Jag är livsfarlig för trafiken och kommer orsaka varenda olycka i hela Sverige. Jag kan inte köra bil.
Alltid är det något man glömt. Placering, hastighet eller blinkers. Jag har aldrig haft problem med blinkers innan, men idag tvingades min körlärare sjunga "blinka lilla stjärna" för mig flera gånger. Dessutom fastnade jag mitt i en korsning mellan två rödljus. Panik.
Just nu känns allting väldigt hopplöst, även om pratet om uppkörning har börjat och teoriboken börjar gå mot sitt slut. Dessutom närmar sig min artonårsdag med stormsteg - vilket inte nödvändigtvis behöver betyda att körkortet kommer ligga i min plånbok inom en nära framtid.
Mycket är tårframkallande. Att gråta skulle vara så skönt i vissa stunder, men det funkar inte så. Det är inte okej att börja gråta för att man gör fel. Det är inte okej att hetsa upp sig och göra ännu mer fel för at men gör ett. Det är inte okej att svänga för tidigt, det är inte okej att stanna om det inte behövs. Det ska vara på ett sätt och är det inte så så är det fel.
Det känns som att det bara är man själv som gör fel. Alla andra klarar allt så bra och är så glada och förväntansfulla inför sitt körkort. Jag är medveten om att det inte är så det är, men det är så det känns. Känslor som den går inte att bara sudda ut, det sitter liksom fastklistrat i hjärnan. Alla andra tänker antagligen samma sak, men jag är ingen tankeläsare så hur skulle jag kunna veta det.
Jag försöker fokusera några dagar framåt i tiden. Först och främst på halkan på onsdag. Jag tror faktiskt att det kommer bli roligt. Sedan på torsdag, då ska vi hem. Sedan på fredag, då det är midsommar som ska firas med finaste tjejerna hos Frida med god mat och sånt där mysigt. Förmodligen ganska lugnt, men helt okej. Sedan nästa lördag, då jag fyller arton och det ska firas! Innan dess ska jag ta mig igenom 6 körlektioner till och förhoppningsvis ha bokat uppkörning.
Det här är i princip det enda mitt liv snurrar runt nu. Min hjärna är proppfull med trafikregler. Kanske är lika bra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar