Jag har nästan lite dåligt samvete, för att jag inte har gjort någon nytta den här veckan. För att jag inte orkat röra på mig. För att jag varit sjuk, kort och gott. Därför har jag sprungit upp och ner för trapporna den här eftermiddagen för att slänga i tvätt i tvättmaskinen och försökt få lite ordning i mitt huvud. Dock orkar jag inte så länge. Mitt hjärta klampar stenhårt just nu och det känns nästan som att jag ska somna av trötthet. Bara för att jag alldeles nyss slängde i en tvätt i maskinen. Samvetet gillar inte det. Alls.
Två veckor har vi gått i skolan efter sommarlovet. Det känns snarare som att vi aldrig slutade. Den enda skillnaden är att vi på torsdagar och fredagar är splittrade i våra olika grupper; inriktningar. Det är lite konstigt, eller faktiskt väldigt konstigt, efter att ha varit en enhetlig klass i två år. Nu är det fredag och det är dags att vila upp sig en aning. För min del blir det endast vila på söndag då jag ska jobba hela dagen imorgon.
Skoldagen idag var kort. Åtta till elva med projektarbetessnack och tårtätande. Tårtätandet är det enda som är värt att nämna. Redan våran första fotolektion fick vi höra att treorna förra året hade haft som "tradition" att fika en gång i veckan, just under en fotolektion alltså. De hade dock inte varit så bra på det, så vi antog oss utmaningen att slå dem i bakning och sätta igång traditionen på riktigt. Idag påbörjades detta med att Aqua stod för tårta från Marieborgs konditori och klassen - eller rättare sagt; jag - stod för papperstallrikar, plastskedar, servetter och tårtljus. Allt för att slå videoklassen som försökt slå oss med att köpa fryst tårta från Willy's. Vi lyckades ganska stort med den klatchigaste tårta Marieborgs hade. Innan detta hade vi alla fått goa skratt åt Aquas uttalande om att videonissarna minsann inte skulle komma och tro att de kunde slå oss.
Efter en mycket trevlig fikastund i redaktionen gick jag, Moa och Pyttan mot stan för att äta lunch. Både jag och Pyttan var ganska mätta efter tårtan men vi ville iallafall ha macka, medan Moa ville ha något sött då hon redan hunnit äta av skolan pasta och köttfärssås. Vi bestämde oss i sista stund för Coffee House's uteservering. Jag tog som vanligt en ost- och skinkbaguette. Pyttan en grillad macka och Moa en halloncheesecake hon visste var helt gudomlig. Det blev tyvärr lite kyligt och började regna så vi fick flytta in till träsoffan istället, där Ellen gjorde oss sällskap efter en liten stund.
Strax efter ett lämnade vi vårat bord och gick mot Storkenhuset där jag fick köpt mig en ny halsduk, vit och mjuk. Jag tror att Pyttan köpte en likadan fast en annan färg, så nu är vi tre som har samma halsduk i olika färger. Jag och Pyttan lämnade Moa och Ellen i storkenhuset för att åka hem en stund innan två.
När jag stod och väntade på bussen och skulle precis till att stiga på hörde jag någon som sa mitt namn. Jag blev lite osäker på om det var mig denne någon ropade på men vände mig ändå om lite diskret, tittade åt det hållet rösten kom ifrån och såg två tjejer i rosa tröjor på bänken. Jag fick stå och stirra en stund innan jag fattade vem det var, det måste sett himla dumt ut. Där satt min underbara vän Jenny, som jag visste skulle komma hem till Sollebrunn och hälsa på idag, och log mot mig. När jag väl fattade att det var hon gick jag fram och bamsekramade henne. Det var nästan ett år sedan jag träffade henne sist, hon flyttade tillbaka till Ullared - ell Tvååker som det heter - när vi skulle börja gymnasiet efter att ha gått i våran klass sedan i sexan. Det finns inte många bättre saker än att träffa sånna vänner!
Ikväll står det kyckling, tzatziki, sallad och barkis på menyn. Det måste vara det allra godaste som finns! Tzatziki är min specialitet och ja, det är bara helt underbart gott. Det blir min uppgift att göra detta idag, då huset just nu är ganska tomt på människor. Pappa försvann någonstans, mamma är och tränar och Christian skulle iväg till någon och grilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar