Idag känner jag mig normal igen. Två dagar i rad gick jag som i en dimma och trodde inte riktigt att jag levde; drömde mardrömmar - vilket jag nästan aldrig gör nu för tiden - och grät på morgnarna när jag vaknade. Kan ha varit hormoner som spökade och sedan datum som är sådär påminnande så det inte går att gå runt och vara normal en sådan dag.
Jag var nästan lite rädd för mig själv, rädd för att jag skulle fastna i vad-det-nu-var. Men det släppte igår kväll och jag sov ordentligt inatt, om man bortser från att jag vaknade två gånger. Det börjar bli en vana att vakna några gånger per natt, det är bara så det är. Fråga mig inte varför.
Det är redan torsdag och imorgon är det helg igen. En ledig helg, åtminstone från jobb. En himla lättnad, då slipper man gå hela veckan innan och tänka på att helgen kommer bli förstörd för att en heldag går åt till att stinka fritös. Tvärtom verkar den här helgen bli proppfull med roliga grejer. Det känns som en evighet sedan jag faktiskt träffade mina kompisar utanför skolan. Jag vet inte vad det kan bero på, bland annat att när den enda inte jobbar så jobbar den andra och jag är oftast en av dom. Man kan ju inte gärna be dom flytta fram det de planerat att göra en dag så man slipper lämnas ensam hemma. Eller?
Idag kommer större delen av dagen gå åt till Foto B. Från åtta till kvart över två, och sedan en och en halv timmes psykologi på det. Ingen rolig dag alls faktiskt. Det borde inte vara okej att sätta de två längsta dagarna på torsdagar och fredagar. Frågan är ju vad vi hade sagt om det hade varit måndagar och tisdagar som hade varit långa istället..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar