Det är i början av september och idag har temperaturen legat väldigt lite under 25 grader. Det är nästan varmare än vi haft på hela sommaren. Okej, inte riktigt, men nästan. Jag har spenderat nästan hela dagen med att åka konstrundan med mamma. Vi började i Gräfsnäs där min gamla lärare hade utställning med sina bilder. Jag hade ingen aning om att han var så duktig på att fotografera. Jag blev jobbigt avundsjuk på att han lyckats fånga allting så bra med sin kamera. Inspirerande, absolut.
I slottsruinen fanns fotografier, målningar, illustrationer och skulpturer av flera olika konstnärer. Bland andra Rickard Ahlin - som förut även han jobbade som lärare i min gamla skola - och Olle Ljungström. Det är ganska fantastiskt att det finns människor som kan skapa så fina och speciella saker. Vi tog en sväng hem till Olle Ljungström efter att ha varit i slottsruinen och blev med en gång ganska.. ja, jag vet inte vad man ska kalla det. Det finns ingen tvekan om att den mannen är underlig. Jag vet inte ens om det är bra eller dåligt. I det lilla huset luktade det rök från både cigaretter och vad som borde vara ännu värre. Det var trångt och saker överallt, målningar med vulgära motiv och speciella människor som satte sig mitt i den smala trappan för att diskutera keramik. I trädgården fanns en gammal toalettstol för handikappade prydd med något tårtliknande och en rea-prislapp. Dessutom en "cykling förbjudet"-skylt och en cykel och en flamingo. Ja, ni hör ju bara..
Vi gick vidare till Karl-Erik Andersson - om det nu var så han hette - för att kolla på hans målningar. Fantastiska verk och mamma berättade för mig att den vi har i hallen faktiskt är målad av honom. Motiven är tagna här i trakterna och färgerna är väldigt harmoniska och lätta att titta på utan att bli trött i ögonen. Vi stannade upp för att prata med den gamle mannen, som en gång i tiden var min pappas lärare, och han pratade om mammas gardiner förr i tiden och om vårat hus som hade sån potential trots att det såg ut som det gjorde innan vi byggde om.
Vi åkte hem för att äta lite lätt lunch och åkte sedan vidare ut mot Koberg och stannade till vid Josefine Larssons utställning. 200 meter in på en smal grusväg hittade vi den och jag blev lika fascinerad som jag alltid blir av den tjejen. Visserligen hade jag redan sett de flesta av bilderna som satt uppe, men det är en helt annan grej att se det på papper, inramat och på väggen. Jag skrev en liten hälsning om hur duktig hon är i gästboken som låg innanför dörren i ett av de små, gamla husen där hennes bilder satt uppe. Bara själva gården där utställningen var, var lite som ett konstverk i sig. Små, röda hus, förmodligen uråldriga och med gammal inredning.
Jag och mamma satte oss tillrätta bänkar klädda med hö och blå-vit-rutigt tyg och tittade på bildspelet som spelades i ett annat litet skjul innan vi åkte mot Kobergsgården och tittade på några verk av barn från skolorna här i områden. Sedan tillbaka hem och nu sitter jag med datorn i knäet på altanen i den sista sommarvärmen.
Imorgon påbörjar jag mitt nya liv. Jag börjar med att sluta lägga pengar på sötsaker och allt annat som jag är sugen på. Därefter ska jag sätta igång med träningen igen, det gäller bara att jag blir frisk först. Dessutom ska jag sätta igång med de skolarbeten jag inte gjorde förra året och ja, helt enkelt börja plugga ordentligt. Nu börjar mitt nya liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar