Jag kan inte skriva på beställning. Det funkar inte att planera flera dagar i förväg att idag ska jag sätta mig ner och skriva, då står det helt plötsligt helt still. Det spelar ingen roll hur många idéer jag har haft tidigare dagar, tvingar jag mig själv att sätta mig ner och skriva så kommer det inte ut någonting. Därför är det helt hopplöst att bestämma en dag när man måste plugga, det måste komma spontant. En tanke bara, "idag ska jag plugga".
Istället för att plugga de timmarna jag har suttit vid köksbordet idag har jag läst mina gamla texter i min nalle-pärm. Jag rensade i den för ett tag sen, slängde bort sånt som inte hade någon mening och har bara kvar sånt som jag vet vad det handlar om. Det finns några sidor där i jag borde slänga, men de får vara kvar ändå.
Det är nästan alltid ett misstag att läsa det jag skrev i vintras. Jag börjar alltid gråta även om jag inte vill. Det finns ingen lycka i orden alls, även om jag försökt få det att inte låta så himla sorgligt så var det en helt annan värld jag levde i då. Jag har aldrig varit så långt ner som jag var då, aldrig känt mig så himla ensam och värdelös. Men jag var ju inte ensam, egentligen. Jag bara kände mig ensam. Lämnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar