oh, i swear to you, i'll be there for you, this is not a drive by

Enda sedan sommaren blev till höst någon gång i september har jag längtat efter solen och våren. Att plocka fram dynorna till altanmöblerna, dricka kaffe i den något tidiga vårsolen och se hur träden blir gröna igen. Det man dock hinner glömma bort under vinterhalvåret är hur fruktansvärt jobbigt det är att vara allergisk och ha astma när våren återvänder. Förra året vid den här tiden hade jag inga mediciner utan gick runt och kände mig sjuk i flera månader. Imorses påmindes jag även om hur jävliga morgnarna kan vara vid den här tiden på året. Det är ingenting man märker under tiden, men när jag sover får jag anstränga mig för att andas och när jag sedan vaknar på morgonen och reser mig ur sängen blir jag alldeles kallsvettig och får panik för att jag inte får någon luft. När det här hände mig förra året hade vi ingen aning om varför, utan trodde att det var ångest. Skönt nu är i alla fall att jag vet vad det är och kan lindra det en aning genom att ta luftrörsvidgande det första jag gör när jag vaknar.

Det här är ju fruktansvärt deprimerande, märker jag. Kul att sitta och läsa om hur jag inte kan andas. Förlåt för det. Men trots detta så blir jag på väldigt mycket bättre humör när solen kommer fram. Vi kan sitta ute på rasterna och caféerna kommer när som helst börja plocka fram sina uteserveringar. Det får en även att förstå att sommaren och allt vad den innebär närmar sig. Studenten - studentresor, bal, fester och hela tjodderittan - grillsäsong, fina sommarkvällar, inga tjocka kläder. Ja, ni fattar vad jag menar. Så det enda negativa med sommaren är egentligen allergin, och kanske att jobbet blir väldigt mycket mer effektivt. Fast det sistnämnda är bra, då får jag pengar och kan leva normalt igen.

Det är inte många veckor kvar i skolan nu. Jag vet inte om jag är glad över detta eller inte. Jo, det är klart som fan att jag är. Det ska bli så förbannat skönt att slippa skolan och allt den fört med sig. Jag blir deprimerad så fort jag sätter foten i mediahuset. Men samtidigt är det en del som ska göras innan dess. Projektarbetet till exempel. Så typiskt mig att skjuta fram det till sista stund. Jag måste verkligen försöka komma igång med texten nu, det kan ju bli så bra om jag bara får till det.

Enligt Tommy är det 6 "jobbveckor" kvar. Två innan påsk och fyra efter. Sedan är det slut. Hur är det möjligt? Jag fattar det inte.



Något jag längtar förbannat mycket efter nu är resan till Rhodos. Jag vill bara bort härifrån.