Jag tror aldrig jag tidigare varit så arg att jag legat och gråtit på kvällarna. Arg, frustrerad, irriterad, besviken, allt på samma gång. Kanske av en helt genomlöjlig anledning för vissa, men det skiter jag i. Jag är medveten om att jag går emot nästan hela min klass genom att skriva det här, men det skiter jag också i. Det som ligger och gnager inom mig är inget som gäller bara mig och det behöver komma ut.
Tre år har jag spenderat på Alströmergymnasiets medieutbildning nu. Snart är det slut, bara två och en halv månad kvar, men det är ändå nu det skaver som mest. Första året var tufft. Lärarna var nya och skrämmande med sina sätt att dela ut uppgifter och hota med låga betyg om de inte lämnades in i tid. Klasskamrater kom och gick men de som skulle vara där var ändå där, jämt. Annat är det idag.
Vi förslappades ordentligt redan under andra året. De som inte behövde passa bussar för att ta sig till skolan och liknande tappade tidsuppfattningen - eller kanske bara helt enkelt sket i det - och kom för sent. Tio minuter, en kvart var rätt vanligt. Själv har jag varit fyrtio minuter tidig till skolan varenda dag sedan jag började gymnasiet men inte tyckt att det varit sådär hemskt jobbigt.
Nu går vi tredje och sista året och sättet både elever och lärare hanterar detta är så löjligt att jag inte vet vad jag ska säga. De flesta kommer en halvtimme för sent, om inte mer, och verkar inte ens bry sig. Tack vare att västtrafik utökat kollektivtrafiken kommer jag nu inte längre fyrtio minuter för tidigt utan anländer till skolan några få minuter innan åtta - till ingen nytta alls. De dagar vi börjar med mediaämnen kommer lektionen sällan igång förrän strax efter halv nio, tack vare att hela klassen väljer att komma för sent. För ja, de väljer det själva. De skulle kunna ställa klockan en halvtimme senare och faktiskt försöka komma i tid, men de skiter i det. 95 procent av alla i klassen bor inte mer än femhundra meter från skolan, ändå är det just de som kommer sent.
Det som gör det hela ännu värre är att lärarna inte sätter igång lektionerna för oss få som faktiskt är där. Istället får vi sitta där och vänta på att fler ska komma, vilket kan ta upp emot en timme. Börjar vi sedan lektionen med så kallat "mentorstid" får vi som är där sitta och lyssna på hur dåligt det är av resten av vår klass att inte komma i tid. Varför ska vi behöva höra det, vi som är där och sitter och väntar på de som inte är där - de som borde höra det? Får det höra det efteråt? Jag vet inte, för jag tillhör inte en av dem, men jag tvivlar på det eftersom de fortsätter komma lika sent som vanligt.
Engagemanget som krävs för att orka ta sig upp ur sängen och lämna huset en timme innan skolan börjar för att hinna i tid finns knappt kvar. Jag har ingen ork kvar, ingen energi att lägga ner på att bli färdig med det som ska göras innan året är slut.
Vi hamnar säkerligen efter i kurserna som ligger placerade på morgonen just för att större delen av klassen väljer att inte komma i tid, vilket påverkar hela klassen. Jag förstår inte hur en person kan vara så självisk. Vi är vuxna människor, någon gång borde alla fatta att livet inte bara handlar om en själv.
Jag är mycket medveten om att det här i sista hand bara kommer påverka dem som inte sköter sig. De kommer inte kunna få några jobb för att de kommer inte klara av att komma i tid. Rätt åt er, rent ut sagt. Klarar man inte att komma i tid till skolan, hur ska man då klara att komma i tid till jobbet - vilket faktiskt är ännu viktigare?
Jag fattar inte hur ni står ut med er själva, faktiskt. Använder uttryck som "jag tar mig sovmorgon" och "jag orkar inte gå till skolan så tidigt". Det är löjligt. Ni har ändå valt att gå gymnasiet, ni kunde lika gärna valt att skita i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar