Igår, eller idag egentligen, tog jag ett stort steg jag tänkt ta väldigt, väldigt länge. Jag sökte ett nytt jobb. Eller ett till jobb snarare. Mamma och jag satte oss ner tillsammans för att skriva ett sorts CV till Hemmakväll där Ellen jobbar. Det tog ett bra tag innan det blev tillräckligt bra för att stoppas ner i ett kuvert. Ellen hade lovat att lämna in det åt mig och det blev inlämnat redan idag. Jag försöker att inte tänka på det för mycket, försöker att inte titta på mobilen efter tecken, försöker att inte hoppas på något. Men det är något pirrigt som ligger i magen och trycker hela tiden.
Anledningen till att jag söker ett nytt jobb är ganska enkel; jag behöver mer pengar. Den usla lönen och de få jobbtillfällen jag blir tilldelad varje månad tjänar jag bara ihop cirka tusenlappen varje månad. Med en telefonräkning att betala och kostnaderna för att överhuvudtaget kunna leva klarar jag inte riktigt det. När vi dessutom tar studenten snart och inte kommer få något studiebidrag längre är det rätt kört.
På lördag är det exakt fyra månader kvar till studentdagen. Det är helt sanslöst. Fyra ynka små månader. Dagen efter att jag kommit hem från Thailand berättade Frida att det var 87 skoldagar kvar, jag är för lat för att räkna ut hur många det är kvar idag men det är ju inte speciellt många.
Sedan tänker man på hur mycket som ska göras innan dess. Eller mycket och mycket, men det som faktiskt måste göras. Det är mycket för att vara så lite tid kvar. I veckan ska vi se till att få bokat resan till Grekland som vi pratat om i några veckor nu. Det ska bli så skönt att ha den bokad och något att se fram emot. Värme och sol, istället för snö och minusgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar