Det ställs många krav på en nu, när man snart ska ta studenten och börja vuxenlivet på riktigt. Plötsligt får man inte ett öre i månaden om man inte har ett jobb och man måste bestämma sig för vad man ska göra med sitt liv. En del har stora drömmar, som att bli advokat eller stå på scen, men de allra flesta har inte en blekaste aning. Jag tillhör definitivt den sistnämnda kategorin.
När jag för tre år sedan skulle välja gymnasieutbildning valde jag mellan det originella samhällsvetenskapliga och media. Jag inser nu i efterhand att samhäll hade varit mycket bättre, men det finns ingenting att göra åt det nu. Istället valde jag något jag tyckte var kul; att skriva och fotografera. Då trodde jag att allt skulle bli så bra, att jag skulle kunna inrikta mig på texten och utveckla det, men det blev inte alls så. Det vi hört om att man skulle kunna inrikta sig på text var inte sant så jag fick istället satsa på fotografin, vilket snarare hela tiden varit ett fritidsintresse än något jag vill jobba med i framtiden. Med andra ord kommer jag ha väldigt lite med mig från de här tre åren när jag ska fortsätta i framtiden.
Men självklart har jag drömmar, självklart finns det saker jag vill göra och uppleva med mitt liv. Så jag tänkte, istället för att klaga på min utbildning, ta upp de roliga saker jag ser fram emot att någon gång göra.
Det absolut första jag vill är att ta mig igenom de här sista månaderna på gymnasiet. Ta studenten och känna att jag har lyckats i några dagar innan verkligheten knackar på dörren. Att ta studenten är en av de största sakerna jag någonsin kommer få vara med om, en once in a life time experience, och jag tänker ta vara på det så gott jag kan. Även om de här tre åren inte varit de bästa i mitt liv vill jag ändå kunna se tillbaka på studenten och tänka att det var rätt bra ändå.
Nästa mål, om man nu kan kalla det det, är att tjäna en sjuhelvetes massa pengar. Det är kanske mer som ett mellanmål (haha) för det som ska hända sedan, men ändå väldigt nödvändigt. Målet är runt tjugotusen, om inte mer. Hur jag ska klara det är en ganska bra fråga men jag har ett jobb sedan fyra år tillbaka och håller på att skicka ut CV åt alla håll jag kan hitta så förhoppningsvis kommer jag hitta något annat till hösten.
Något jag kanske redan har skrivit om är vad som händer i vinter. Då är planen att jag ska åka till Thailand. Som vanligt, tänker ni nu, men nej. Den här gången åker jag på egen hand, eller kanske med någon vän, för att jobba och för att se sånt jag inte sett. Att åka till Thailand i flera månader har sedan länge varit en dröm. Det spelar ingen roll hur många gånger man åker dit, det är alltid lika speciellt och jag älskar det landet. Andra svenskar skulle kanske säga att det är för mycket turister, att alla ställen är exploaterade, men så är det inte. Jag är bombsäker på att det fortfarande finns ställen där inga turister förstört kulturen. Dessutom har de flesta svenskar bara sett Thailand som det är idag. När jag var där första gången kunde thailändarna knappt prata engelska och de blev fascinerade av att jag och min bror var blonda, de hade aldrig sett sånna människor förr. Stränderna tomma och så fantastiskt vackra så ni anar inte. Korallreven var inte förstörda och maten var som riktig thailändsk mat ska vara. Svenskar som åker till Thailand för första gången i nutid kan jag förstå, de har inte sett vad vi som var där under tidigare år har sett och kanske på det sättet inte förstår landets charm.
Nu märkte jag att detta blev mer som en beskrivning av själva Thailand, vilket inte var meningen. När jag skrev att jag ska jobba menar jag på hotellet vi är delägare i som ligger en bit utanför Ao Nang. Det finns ingen chans att jag kommer storkovor på detta, därför behöver jag ha en stor kassa när jag åker, men det kommer åtminstone bli en upplevelse. Jag planerar även att åka runt på ställen jag inte varit på än, som norra Thailand till exempel. Dessutom kanske jag tar båten över till Kambodja och vidare mot Australien eller Nya Zeeland. Detta om min budget tillåter så klart, men det hade varit himla kul att se Australien med alla kängurur och sådär.
Hur och när jag kommer hem vet jag inte än, men kanske någon gång i mars. Då har jag sluppit hela vintern och våran borde vara på väg i vackra Sverige. Kanske kan jag då uppskatta naturen här hemma och ge mig ut på upptäcktsfärd i mitt egna land. Se allt det där som man måste se och göra allt det som man måste göra.
Efter månaderna i Thailand kan jag tänka mig att jag är rätt pank, så ett jobb kommer kanske sitta rätt bra. Det där lät precis som att det bara är att gå ut och plocka ett jobb i diket, men så lätt vet jag ju att det inte är. Men det är väl åtminstone dags att försöka hitta något då och förhoppningsvis få ett på heltid. Skulle jag lyckas så bra med det skulle jag försöka hitta en egen lägenhet, något jag förmodligen måste göra långt innan men ändå. Det är även det ett stort mål, att få bo ensam, inreda min egen lägenhet och ta hand om mig själv. Jag vet att jag skulle klara det, jag har bott ensam hemma i vårt stora hus i två veckor utan problem, så vad är en pluttig liten lägenhet liksom. Nu är det ju rätt svårt att få tag i lägenheter i Alingsåsområdet, är jag väl medveten om, så jag får helt enkelt hoppas på att jag har tur.
Kanske har jag vid det här laget kommit fram till vad jag vill göra. Det kanske är dags att börja plugga igen. Till vad vet jag inte, kanske rent allmänt. Det jag kommer ha med mig från gymnasiet kommer inte direkt vara något att vifta i luften med så att läsa upp mina betyg kan vara ett alternativ. Någon gång ska man ju ändå sluta leva livet och stadga sig.
Något jag dock alltid velat göra är att åka till USA och hälsa på min kusin. Jag vet inte hur många gånger vi pratat om att jag ska komma under hösten, men det har aldrig blivit av och jag börjar känna mig riktigt dum. Jag har världens chans med släkt som jag kan bo hos och som kan visa mig runt. Jag vill se Hollywood, Grand Canyon, Las Vegas och alla de där ställena man hört talas om. Det finns så mycket med USA som lockar. Det är en dröm att faktiskt bo där ett tag, så som Sandra Beijer bor i New York. Alla bloggar man läser om den staden och alla filmer och serier som är inspelade där. Husen, gatorna, till och med taxibilarna. Ja, det finns ingen tvekan om att det är något jag måste göra.
USA och London. Två helt olika saker men de lockar lika mycket båda två. Eftersom jag besökt London en gång innan vet jag lite grann hur det är där, men inte alls så som jag önskar. Kanske är det där jag ska bo, där jag ska leva. Inte lika långt hemifrån så att familjen kan komma på besök ibland, men fortfarande lika underbart. Jag älskar hur husen ser ut där och alla parker man önskar att man kunde ha picknick i varenda dag.
Nu har detta blivit mer som ett inlägg om alla ställen jag vill åka till, men det är lite så jag vill leva. Jag vill fortsätta resa lika mycket som jag fått göra under min uppväxt och jag vill se så himla mycket. Jag vet att det kräver att man arbetar och tjänar pengar, men det vill jag helst inte tänka på. Jag vill inte bli vuxen, jag vill inte sluta leva, jag vill inte sitta på kontor och knappa på ett tangentbord hela dagarna. Kan någon, någonstans, berätta för mig hur jag ska lyckas med det här? Jag vill leva på upplevelser, inte på pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar