Igår upptäckte jag hur sorglig jag är. Jag ställde mig och bakade kärleksmums för att jag var uttråkad efter två dagar i soffan, men när jag fortfarande var uttråkad efter detta började jag städa. Och det slutade med att jag hade städat hela huset - förutom källaren, där tänker jag aldrig städa. Jag tyckte till och med att det var roligt. Jag dammade ställen som nog inte hade dammats på flera veckor, dammsög och skurade golven. Det kändes riktigt bra efteråt. Dessutom blev mamma väldigt glad när hon kom hem.
Ja, ni hör ju. Har jag ingenting att göra så städar jag. Vad pinsamt. Det finns så mycket andra saker man kan göra men allt hindrar mig. Egentligen är det ingenting som hindrar mig, men jag hittar på saker som skulle kunna vara ett hinder och använder det som ursäkt. Typ att gå ut och gå i solskenet, vilket jag i och för sig inte kan göra nu för mitt knä är kasst. Jag har försökt, tro mig, men efter en halvtimmes promenad kan jag knappt gå.
Inatt drömde jag om mina gamla killkompisar. De som tyckte så mycket om mig och jag sumpade alltihop, tack vare en idiot jag inte kunde släppa taget om. Hade jag kunnat skita i honom hade så mycket kunnat vara så annorlunda idag. Jag gick i åttan då, var bara 16 år, och förstorade saker väldigt. De är två år äldre och nu pratar jag aldrig med dem längre. Istället ska jag idag åka till stan med en lillasyster till en av dem - vilket absolut inte är en dålig grej. Kanske var det på det sättet drömmen uppstod, man vet aldrig.
Jag hoppas på att prova mina potentiella balskor och förälska mig i dom såpass mycket att de åker med mig hem. Jag har inte kunnat sluta tänka på dem sedan jag provade dem för flera veckor sedan. Kanske är de en aning höga och kanske kommer det komma så mycket mer som jag kommer vilja ha, men jag tror att känslan kommer avgöra idag. Känns de rätt kommer de följa med mig hem. Dessutom kommer vi antagligen hamna på Espresso House och dricka kaffe, kanske äta en liten kaka eller så.
Ikväll ska jag in till stan för att titta och lyssna på en klasskompis band på Åkanten. Jag har aldrig sett dem live förut så det ska bli kul. Jag vet inte hur jag ska lösa att komma dit och hem men det märker vi. I värsta fall får jag stå över allt var alkohol heter och köra själv. Alltid samma problem när man bor utanför stan.
Nu har jag tjatat färdigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar