lördag 30 april 2011

Sommarvärme

Solen skiner för vad som kanske är sista dagen på länge. Jag har spenderat så mycket tid i solstolen att jag känner mig sjuk. Det tar på krafterna mer än man tror. Åt precis en bit gurka och nu känns huvudet lite lättare. Annars har jag och mamma sått lite tomater, smultron och solrosor i krukor som vi hoppas dyker upp under sommaren.

Planerna för kvällen är få. Det blir en lugn Valborg med andra ord, för det är ju tydligen en sådan dag idag. Det är lika bra att ta det lugnt och ladda upp inför morgondagen! Då är det party i Göteborg för allas våran Marcus som fyllde arton för några veckor sedan. Lokalen kommer fyllas till bredden men det gör inte mig så mycket. Innan blir det pizza någonstans och en taxi är bokad hem klockan två. Därav blir det ingen skola på måndag, hoppsan.

Kanske det bästa tidsfördrivet ever?



Haha asså åh, underbar blogg eller vad? Hittade den via Sandra Beijer (niotillfem) och blev lite småkär. Den heter My Milk Toof (klicka) och är helt enkelt bildserier som handlar om dessa två sötnosar. Rekommenderar starkt!

torsdag 28 april 2011

Vandring på g

Igår var jag i Göteborg, som sagt. Jag hade saknat Göteborg. Denna dag var det folk överallt och närmaste uteservering med sol var proppfull, men jag och mamma knödde oss ner där ändå. Jag åt surdegsbröd för vad jag kan minnas första gången. När vi fått energi av macka och kaffe gick vi till Lindex, Zara, Monki, H&M, Gina Tricot, Cubus och Indiska - det gamla vanliga i princip. Mamma fick med sig två tjocka påsar hem och jag ingenting. På Cubus hade de trettio procent på alla kläder, endast igår, så jag köpte Moas shorts åt henne. Eller rättare sagt så var det mamma som köpte dom. Jag blev lite avundsjuk på att mamma köpte så mycket kläder, för nästan allt hon fick med sig hem ville jag ha. Nästan. Nu är det alltså min tur att rota i hennes garderob istället för tvärtom.

På tåget hem pratade vi lite sommar, lite Italien (!), lite Paris. Ja, Paris. Dit vill vi åka, jättemycket. Det hade ju inte varit helt fel att tränga in det den här sommaren med, vilken hejdundrans sommar det skulle bli!

Väl hemma blev det en dusch, lite youghurt och det senaste One tree hill-avsnittet. Klockan hann bli tjugo i tio innan jag gick och lade mig och jag somnade nästan med en gång. Det behövde jag även om jag vaknade en gång vid tre. Förbannade jävla skit.

Idag står det vandring på schemat. I tre timmar och det har regnat under natten så det lär vara blött i skogen. Men det får väl gå det med, hellre det än att sitta och lyssna på vår gamla idrottslärares problem. Vi har laddat upp med kaffe och muffins och ska nog klara det i vilket fall. Hoppas jag..

onsdag 27 april 2011

Back to reality

Det känns som att det är måndag, men det är onsdag. Det är nog faktiskt en ganska bra känsla för VIPPS kommer det säga så är det helg igen! Onsdagar är i och för sig den långsammaste dagen på hela veckan men det funkar nog det med, sen är det bara torsdag - som är löjligt kort - och fredag kvar, som ska spenderas med fredagsfika och köpa det vi tittade ut häromdagen. Efter skolan idag kommer jag nog åka in till Göteborg och möta mamma, mest för att jag saknar Göteborg och det känns som att jag inte varit här på en evighet. Bara titta, inte köpa.

Jag kunde inte somna igår kväll. Klockan blev nog tolv innan jag somnade. Allt värkte, andningen var tung, halsen torr. Jag somnade till slut men vaknade vid kvart i tre igen. Tänkte, fan, nu kommer jag inte somna om igen, men det gjorde jag. Klockan ringde inte och jag vaknade tre minuter i sex.

Samma bussresa igen. Samma människor. Tunnare kläder, en cowboyhatt (!), vitsippor längs vägen och berget där jag och Moa spenderade en stund av våran måndag. Det var typ det jag snappade upp under bussresan. Tröttheten hänger över mig, jag vill inte vara här.

tisdag 26 april 2011

When you're at the end of the road

Det är skrämmande hur mycket tragiska saker det händer häromkring. Det är visserligen med några månaders mellanrum men det sitter fortfarande kvar sedan i oktober. Tiden går snabbt och det sägs att tiden läker alla sår, men jag har svårt att tro på det. Minnet av vad som hände kommer alltid hänga i, oavsett hur många månader och år som passerar. Man har varit med om bortgågna släktingar förr men då var man så liten att man inte förstod vad det var som hände. Man kan inte heller riktigt minnas den tiden för att det var så längesedan. Det finns ingen anledning att sörja såhär många år i efterhand, över någon man inte minns.

Man inser kanske inte att släktingar blir äldre, för de har alltid varit gamla och förändras liksom inte så mycket. Det är som att även om vi för varje år som går vet att vi blir ett år äldre så står de äldre generationerna still i åldringen, man vet att det är runt sjuttio men inte riktigt hur mycket yngre eller äldre. Så när det kommer till den dagen då de fyller år blir man lika förvånad varje gång över hur gamla de är.

I och med detta blir samtal från de gamla om att de är sjuka väldigt oroväckande. Det spelar liksom ingen roll om det handlar om förskylning eller influensa, man kan ju inte veta vad som kan hända när de är gamla. Mamma fick ett sånt här samtal från morfar häromdagen; morfar som aldrig klagar och aldrig vill ha hjälp. Det sitter liksom fast ganska hårt i hjärnan efter det, även om jag inte gärna erkänner det.

Nu har man levt med farmor, mormor och morfar så länge att livet skulle förändras rejält om det någon dag skulle hända dem något. Man vet, någonstans långt därinne, att någon dag kommer det att hända men man vill inte tänka på det. Vi brukar säga att mina och min brors barn kommer ha en gammelfarmor för att våran farmor fortfarande är såpass frisk och kry som hon är. Dagen hon lämnar kommer förmodligen vara en av de värsta i mitt liv.

måndag 25 april 2011

Fina dagar

Kvällen igår blev så himla fin och jag känner mig faktiskt ganska stolt över at jag lyckades anordna något så bra. Jag körde pappas bil till ICA Maxi med mamma bredvid mig och det gick inget vidare med den kraftfulla bilen. Vi köpte frön att så - tomater, smultron, solrosor och andra blommor - och åkte sedan till stationen där jag blev avsläppt. Jag gick fram och tillbaka på perrongen ett tag innan Moa hörde av sig och sa att hon var på andra sidan stationen, så jag gick dit och mötte upp med henne innan vi gick till Hemköp. Där köpte vi korv, korvbröd, paprika och mellanöl, satt sedan en stund utanför för att se om det var någon som skulle komma och möta oss. Det slog oss att vi inte hade köpt någon grill så vi gick in i affären igen, dock utan att hitta någon. Då blev det fart mot Pressbyrån, vidare till Bon bon och sedan ett telefonsamtal till Moas pappa som skulle ordna det åt oss.

Strax innan halv sex mötte vi upp med Pyttan, Linnea, Alice och Marcus vid tåget och satte oss på plats. En varm promenad till sjön och vi placerade oss runt eldstaden som så praktiskt finns i Bergsjödal. I väntan på att Anders skulle dyka upp med det vi behövde för att få igång grillningen beundrade vi kvällssolen och smuttade lite öl. Det tog ett tag men till slut kom grill, grillkol och tändvätska med Anders bil och vi kunde sätta igång allting. Dock var det svårare än vi trodde att få fart på den lilla bärbara grillen så vi lade korvarna på gallret utan att all kol blivit glöd. Det lyckades faktiskt och vi fick våra korvar och Marcus sitt egenmarinerade kött.

Medan vi satt där kom Emma och Ida, jag flyttade mig från röken och njöt av stämningen. Mike, Amanda och Niklas dök även de upp efter ett tag. Ett gäng på sju bilar fyllda med folk anlände till standen och verkade tro att vi skulle flytta på oss, men när vi inte gjorde det satte de sig på stranden och tände en eld där istället. Vi pratade lite bakom ryggen på varandra även om vi kanske faktiskt visste att de andra hörde oss. Kvällen fylldes med brasa, pinnplock, IQ-test och en sol som lämnade oss vid niotiden. Då började det bli kallt, men vi lyckades hålla elden vid liv i en dryg halvtimme innan vi gav upp och gick därifrån. Jag och Moa gick åt vårat håll medan de andra satte kurs mot tågstationen. Några varma kramar senare gick vi en skrattig promenad hem till Moa. Anders satt i soffan så jag gjorde honom snabbt sällskap medan Moa gick omkring och gjorde något som jag faktiskt inte vet vad det var.

Vi åt lite "natt"mat och bäddade sedan för mig på soffan innan vi slog oss ner för att sova. Lite prat innan såklart men vi somnade ganska snabbt. Jag vaknade lika snabbt vid tjugo över sju och kunde självklart inte ligga kvar. Andningen blev mer och mer ansträngd så efter ett toalettbesök sög jag i mig astmamediciner i samma stund som Moa slog upp ögonen och sa "hej". Det dröjde inte länge innan jag lade märke till Glee-boxen som låg så fint på bordet och vi kom överrens om att äta frukost till detta. Så vi gick upp, kokade tevatten, gjorde smörgåsar och tvättade vindruvor innan vi satte oss bekvämt i soffan. Vi tog oss igenom hela tre avsnitt trots en del klagande på irriterande karaktärer och sedan fick det vara nog. Moa ställde sig i duschen och en stund senare stod vi i hallen, redo att gå mot tågstationen. Ingenting planerat, helt spontant.

Cykelturen blev något nostalgisk, det var längesedan jag satt där bak på pakethållaren och vi svischade ner mot tågstationen. När vi satt där och väntade ringde jag mamma för att be henne kolla upp öppetider i Gräfsnäs men hon kom istället på den briljanta idén att vi skulle ta oss till Brobacka. Det nappade vi på ganska direkt! Eftersom bussen inte skulle gå förrän en och en halv timme senare gick vi till Storkenhuset där vi gick in i nästan alla övervåningens butiker. Jag provade de finaste skorna jag sett någonsin och drömde lite om att jag en dag skulle äga ett par, bara för att titta på. Cubus levererade. Jag provade min blivande bikini och bestämde mig för att jag på fredag bara ska gå in, nappa åt mig rätt storlek och köpa den. En bikini är ju faktiskt lite av ett måste under sommaren. Jag provade även en jumpsuit i jeans och förbannade alla butiker som skapar så fina klädesplagg. Moa provade sina meant-to-be-shorts, men jag vet inte hur mycket hon tänker på dem nu efter att hon provat en mycket fin jumpsuit på Lindex. Jag tror hon kommer köpa den på fredag. Det är liksom meningen att hon ska köpa den. Återigen är jag lite stolt över att jag råkade hitta den och sa till henne att prova den.

Strax efter halv ett gick vi långsamt mot stationen för att invänta bussen. När vi var till att slå oss ner på en bänk utanför kom vi på att; fasen, vi kanske skulle ätit någonting innan. Så det blev en sväng till Pressbyrån som resulterade i att vi fick hoppa på bussen en bit bort från stationen. Snabbheten i kassorna på Pressbyrån är inte den bästa. Vi åt risifrutti, youghurt och päron nästlängst bak i bussen och slapp trycka på stoppknappen när vi kom till Brobacka; det var fler än vi som skulle av där. Två av dem följde efter oss mot cafét och resten gick vad vi gissade var vandringsturen som finns i skogarna där.

Det var fullt med bilar och motorcyklar på parkeringen när vi kom dit och nästan alla bord var fulla med folk. Vi gick in för att beställa men upptäckte att det inte fanns någon sorts disk utan att de istället skulle komma ut till borden och ta beställningar. Vi gick då ut och slog oss ner vid ett bord som stod i mitten av tre. Där var det skugga och vi kunde sitta utan att försmäkta. Det tog ett tag men när det väl blev våran tur att beställa tog vi varsin våffla. Ytterligare lite väntan senare kom de till oss och försvann ruskigt snabbt. En barnfamilj satte sig senare brevid oss och mamman - eller vad hon nu var - i familjen gjorde oss vansinniga så vi gick därifrån, slog oss ner på berget där vi kunde se alla bilar och satt där tills Anders dök upp från vänster. Jag fick skjuts hem till Sollebrunn, vilket jag är väldigt tacksam för.

Så himla fina dagar de här två senaste! Med sol och fina människor, så alla lediga dagar borde vara. Det glädjer mig ännu lite till att vi är lediga även imorgon, ibland är man glad att man går på en sådan skola. Enligt mamma ska det blir soligt även imorgon och då blir det till att pressa ytterligare en dag för att bättra på färgen ännu mer innan skolan börjar igen. Kanske blir det lite teoriplugg när jag ändå ligger ute och inte gör någonting annat än solar. En promenad efter helgens alla godsaker och lite situps ska jag försöka tränga in med, det behövs verkligen.

Nu taggar vi till oss för kommande söndag då det valkas 18-årsfest för Marcus! Förhoppningsvis en riktig kanonfest, får vi hoppas inte bara för vår egen utan mest för Marcus skull, som har anordnat detta för alla oss som är bjudna. Helt otroligt!

söndag 24 april 2011

8.31

Söndag. Påskdagen. Igår var det påskafton och jag jobbade i princip hela dagen, kvällen spenderade jag på altanen med mamma och pappa och sedan i tvsoffan. Somnade strax innan elva och vaknade vid åtta. Det är ett under att jag aldrig vaknar senare än så.

Solen skiner ute och jag har planerat att ligga ute och lapa åt mig sol hela dagen idag. Ikväll blir det förhoppningsvis grillning i Västra Bodarna med mysiga människor. Jag behöver umgås med någon annan än mina föräldrar för en gångs skull. Och dessutom, ingen vill vara hemma när de ska ha folk här - det slutar alltid inpå småtimmarna och de väsnas lika länge.

Tre lediga dagar kvar innan vi ska tillbaka till helvetet igen. Tack och lov är det bara tre dagar i skolan innan det är helg igen och då vankas det party! Äntligen, har varit sugen på att släppa loss i en evighet nu. Tror det kommer bli fullkomligt episkt! För att använda Pyttans ord.

Nu när det är fint väder och jag inte längre behöver tänka på att jag ska in och jobba är jag glad och jag skulle helst dra mig ut direkt.

fredag 22 april 2011

Några kvällstankar, de är för många för att skrivas

Det finns sånna man inte får önska något om. Man får inte önska att de vore i närheten och man får inte önska att de inte har det bra där de är istället. Sedan finns det de man inte vill önska att de var i närheten men det bara kommer som en vana - för att det var något man brukade göra och det känns ganska naturligt att det ska vara så.

Ensamma kvällar. Helt ensamma, faktiskt. Det är inte så ofta de inträffar, men idag inträffar det. Alla andra är någon annanstans och dricker alkoholhaltiga drycker, skrattar, dansar och allt vad de kan tänkas hitta på. Istället för att jag också skulle ta mig iväg någonstans och hitta på något liknande sitter jag nu invirad i dubbla filtar på altanen med infravärmen på och musiken på låg volym. Det surrar lite runt huvudet ibland, förmodligen små äckliga knott, men jag orkar inte bry mig om varken att de attackerar mig eller att de kommer in i huset. Ibland passerar några unga vuxna, förmodligen även de på väg någonstans för att spendera kvällen på trevliga sätt. En vit volvo har passerat två gånger på fem minuter och förstört min fina stämning, men det är väl sånt man vänjer sig vid när man bor här.

Många tankar hinner tänkas och glömmas bort när man är ensam. Jag försökte titta på Inception förut men koncentrationen var inte på topp. Tvn visade inte heller något roligt, därav hamnade jag här ute. Jag måste erkänna att det hela hade varit snäppet bättre med tända ljus, några vänner, fler filtar och lite rödvin - alternativt rosévin bara för att det är gott.

Jag är väldigt, jätteopeppad på att gå till jobbet imorgon igen. Efter den här dagen, som gick långsammare än långsamt, vill jag helst aldrig dit igen. Det enda positiva var väl att jag fick med mig en lön på 2600 hem så nu är sparandet till London på uppgång igen. Dryga 4000 är jag nog uppe i igen nu. Känns bra.

Det drar i ögonen lite. Jag gäspar ibland men försöker intala mig själv att klockan fortfarande är tidigt.

torsdag 21 april 2011

Jag har lika tråkigt som Linnéa

60 frågor om mig själv


1. Vad är ditt mellan-namn? Isabella
2. Vad skulle du vilja heta i förnamn? Hm, hade kanske hellre hetat Isabella i förnamn och Elin i mellannamn.
3. Är du i ett förhållande nu? Nej.
4. Om ja, hur länge har ni varit tillsammans?
5. Vem var du tillsammans med sist? Eric.
6. Får man fråga varför det tog slut? Nej, det får man inte.
7. Har du haft ett seriöst förhållande? Ja.
8. Vem vet mest om dig? Jag?
9. Vad gör du på fredagskvällar? Ligger i soffan och är halvdöd oftast.
10. Bästa filmen du någonsin har sett? Oj. Hade du frågat mig för några år sedan hade det varit Grease. Just nu är det nog faktiskt Water for Elephants.
11. Är du oskuld? Nope.
12. Har du någonsin varit full? Ja.
13. Har du testat droger? Nej.
14. Röker du? Nej.
15. Snusar du? Usch nej.
16. Saknar du någon just nu? Så kan man ju uttrycka det om man vill.
17. Hur mår du idag? Helt okej.
18. Hur många tabletter tar du dagligen? Två.
19. Vad gjorde du för exakt ett år sen? Det kommer jag inte ihåg.
20. Bästa minnet från sommaren? Finns alldeles för många, sånna som jag helst inte vill tänka på alls för de gör så jävla ont.
21. Senaste landet du besökte bortsett från Sverige? Det var nog bannemej Grekland.
22. När var du där? I somras.
23. Är du rasist? Aldrig.
24. Har du helt svenskt ursprung? Vet inget om något annat iallafall.
25. Om nej, vart kommer du ifrån?
26. Föredrar du svenska eller utländska killar? Ser inte på det på det sättet.
27. Ser du fram emot någonting just nu? Marcus artonårsfest! Stockholm. London. Fylla arton.
28. Sköter du skolan? Det går utför.
29. Vad hade du för betyg förra terminen? Godkänt i det mesta, varken bättre eller sämre.
30. Vad är det bästa du fått på ett prov? MVG
31. Vilket ämne var det? Engelska.
32. Har du fått ig på ett prov? Data grund, haha.
33. Har du spelat/spelar du i ett band? Nej nej.
34. Anser du dig vara intelligent? Inte direkt.
35. Vilken har vart den bästa tiden av ditt liv? Förmodligen förra sommaren-
36. Vilken va den värsta tiden då? Åttan.
37. Har du mått jättedåligt psykiskt? Ja.
38. Har du skurit dig eller gjort dig själv illa på nått sätt? Det räknas inte.
39. Har du haft sömnproblem? Njae.
40. Hur ofta gråter du? Gråter löjligt lätt till filmer under min tjejvecka, haha. Annars är det väl inte överdrivet ofta nu längre.
41. Vad gör du när du mår dåligt? Stänger in mig.
42. Vem vänder du dig för att prata med när du mår dåligt? Eric.
43. Vill du ha tillbaka någon av dina ex? Försöker intala mig själv att jag inte borde vilja det.
44. Vilken klass går du i nu? MP2.
45. Vilken skola? Alströmergymnasiet.
46. Har du varit otrogen någon gång? Nej.
47. Har någon varit otrogen mot dig? Kan inte låta bli att tro det, men nej.
48. Är du stolt över dig själv? Det händer kanske.
49. Vad är det bästa med dig enligt dig själv? Hatar den här frågan.
50. Vad får du ofta komplimanger för? Mitt hår, tror jag.
51. Har du lätt att få folk att skratta? Jag har mina dagar.
52. Cider elller öl? Cider.
53. Har du några talanger? Oupptäckta kanske?
54. Vet du om någon är kär i dig? Nej.
55. Är du kompis med ditt/dina syskon? Vi har våra dagar.
56. Vad står det i ditt senaste sms? Tog ju bort det alldeles nyss, men något om att de tar 2-tåget därifrån imorgon.
57. Hur lång är du? 164 sådär.
58. Hur mycket väger du? Se 49.
59. Vilken storlek har du på kläderna? 38 typ.
60. Har du svarat ärligt? Ja.

Mitt hår är ljusare, nöjd Elin

Skärtorsdag

Äntligen ska jag få färga bort min hemska hårfärg! Jag ska snart gå ner mot bussen eftersom jag upptäckte igår att det inte går någon buss så jag är inne vid halv tolv. Därför får jag slösa bort en timme på egen hand men det klarar jag nog. Jag har packat ner teoriboken för att kunna läsa den medan färgerna värkar i mitt huvud. Jag lär få spendera en del timmar där. Visar före och efter bilder när jag kommer hem.

Jag behöver verkligen träna idag. Mamma har mina träningskläder med sig och vi ska bestämma oss senare om hur vi ska göra. Kanske blir det hem och ta en promenad istället. Det är ju faktiskt skärtorsdag, så mamma ska sluta tidigare från jobbet.

Imorgon väntar sju timmar jobb och likaså på lördag, så det blir inga festligheter för mig imorgon.

onsdag 20 april 2011

Drömmer lite

Jag älskar hur Step up-filmerna får mig att drömma mig bort och tro att jag faktiskt kan dansa fortfarande. Jag lade av för många år sedan men jag kunde faktiskt, jag har taktkänsla. Men modet skönk och det entusiasmen likaså. Nu önskar jag att jag hade börjat för flera år sedan med sån dans de sysslar med i Step up. Så otroligt jävla coolt!



I've got 99 problems, but that bitch ain't one

Jag har äntligen en ledig dag utan något som helst planerat. Mamma tyckte att jag skulle sätta mig ute och plugga teori och jag kanske följer det exemplet om ett tag, först ska jag sitta här i soffan tills jag tröttnar på det - bara för att jag kan det liksom. Det stör mig något hemskt att solen inte är framme idag när jag har tid att sola, jag är trött på att vara likblek.

Igår var vi i Borås igen, satt på en bänk i solen och åt lunch som vi tagit med oss hemifrån och tittade på folk vi aldrig sett förut. Vi gick en sväng på Indiska och H&M och satt i solen en stund till innan vi gick till bilskolan. Lektionen för min del gick inte så där jättebra, kanske var det nervositeten som gjorde att det blev så. Vi fick bokat oss på sommarens lektioner, eller åtminstone två om dagen de två veckorna vi planerat att bo där. Jag kommer ju behöva ta fler i augusti tack vare att de stänger precis när jag fyller år men de har jag inte planerat in än. Gunilla, som har hand om allt förutom körlektionerna på bilskolan, är väldigt trevlig och hjälpsam vilket känns bra.

Imorgon ska jag spendera några timmar hos frisören och se om jag har någon lust att gå till Sportlife efteråt och träna. Det lockar inte alls, jag har tappat lusten helt och hållet. När det är varmt och soligt ute lockar det ännu mindre, men det vet jag ju inte om det kommer vara imorgon. Enligt mamma - och tvn - skulle det bli regn imorgon och på fredag. Det gör inte mig så mycket eftersom jag ändå ska jobba. Snart är lovet slut och vi ska tillbaka till skolan igen.

tisdag 19 april 2011

08.14

Jag hatar att vakna mitt i natten och inte veta varför. Inatt vaknade jag vid tre och skakade av köld ibland. Jag försökte lägga mig på något sätt för att ignorera det men det gick inte så jag satte mig upp en stund och det blev bättre. Tack och lov somnade jag om. Dock vaknade jag kvart över sju med andningssvårigheter så jag gick upp och tog astmamedicinen innan jag gick ner till soffan.

Jag har ingen matlust. Jag vet inte vad det är med mig, kanske är det nervositet. Jag är fortfarande lite skakig och det känns väldigt obehagligt. Förhoppningsvis går det över under dagen.

måndag 18 april 2011

First time done!

Första körlektionen är avklarad! Nervositeten hann både komma och gå innan jag satte mig i bilen med min körlärare. Femtiofem minuter gick ruskigt fort, jag trodde nästan att jag skulle sitta och snegla på den digitala klockan var femte minut men det hade jag då inte tid med. Det blev vääääldigt långsam krypkörning och lite svängning. Innan körlektionen satt vi ute och åt lite lunch, solen värmde rejält och jag önskade att jag legat hemma hela dagen för att få färg på kroppen. Dock älskar jag Borås stad med alla nya ansikten och den fina parken vid Viskan. Jag tror att veckorna med Moa där i sommar kommer bli helt perfekta! Med sjön nära hemifrån och cykelavstånd till stan.

Jag har nyss förberett min lunch inför morgondagen som ska ätas just i parken vid Viskan. Det blir pastasallad med kyckling och så en Loka päron/krusbär. Imorgon kommer vi även planera sommarveckorna och diskutera hur det blir med min uppkörning och sådär. Tror det blir kanon!

Pengabrist och bilkörning

Det är typiskt att det är just när man inte har några pengar som man faktiskt behöver dem. Jag har bara en tusenlapp kvar av mina sparade pengar till London och börjar få lite ångest över det. Allting kostar så jäkla mycket pengar den här månaden. Jag ska klippa mig och färga håret, jag har beställt kläder från H&M (inte igen alltså, har inte betalt dem än bara) och bokat tågbiljett till Stockholm. Det här blir sammanlagt typ 3000 kronor. Ångest. Självklart tar allting slut nu med; linsvätska, fritidskort. Hur ska jag klara mig hela lovet utan pengar är frågan. Hm.

Idag styr vi mot Borås. En lunch på stan innan det ska köras bil på bilskolan för första gången. Konstigt nog känner jag mig inte så himla nervös just nu. Jag har lite svårt att andas och så där men det är sånt man bara får ignorera. Antagligen kommer jag inte kunna tänka på det under körningen ändå. Mamma ska med idag, vilket känns ganska bra så att vi har koll på allt. Imorgon däremot är det bara jag och Moa, men det ska väl gå bra det med.

Solen sken redan när jag gick upp idag, till skillnad mot vad den har gjort de andra varma dagarna det senaste. Underbart! Så idag ska jag trotsa vinden och ta kavaj istället för jacka, får se hur kall jag är när jag kommer hem!

söndag 17 april 2011

Sånt man gärna vill ha såhär års liksom

Glömde en sak. En väldigt viktig sak, faktiskt.


Igår frågade pappa "är det okej att vi köper din kamera från USA eller? För vi hittade för 1050 dollar (typ 6500 kr) ett paket med Nikon D3100 och standardobjektiv, två andra objektiv (om jag fattade saken rätt var det ett macro och ett tele), några linser i olika färger och en blixt". JATACK!

De senaste dagarna

Vi har lov. Det är söndag. Klockan är kvart över sju och jag är vaken. Det är hemskt det här, att vakna ruskigt tidigt och inte kunna andas. Näsan och halsen känns som en barrskog och jag måste gå upp för att få lite luft. Så nu sitter jag här vid tvn och väntar på att resten av familjen ska vakna till liv.

I fredags fick jag någon sorts astmaanfall på engelskan. Jag fick ingen luft och hade ingenting jag kunde ta mot det. Så jag ringde mamma för att se om hon hade något, men nej. Hon ringde igen och frågade om hon skulle ringa till vårdcentralen så att jag fick komma dit - igen. Så hon gjorde det och jag fick en tid samma dag. Lite andningssvårigheter och en färdigskriven text senare hämtade mamma upp mig och vi fick komma till en annan doktor än den jag var hos sist, tack och lov. Han lyssnade och jag fick blåsa. Det var inte så bra, tydligen. Jag fick med mig ytterligare en inhalator och akutpiller ifall det skulle bli riktigt allvarligt. Dessutom skulle jag bli kallad ännu en gång för att göra spirometri. Äntligen.

Tillbaka till stan igen och återförenas med Moa och Pyttan för att äta innan bion. Lite prat och pillande på tågbiljetter som passande nog hade anlänt samma dag och så hoppade vi på bussen mot stan. Vi var där tidigt så vi satt och tittade på filmtrailers som spelades på tvn vid kassan. Water for Elephants vad fantastisk! Inte bara för att snyggingen Robert Pattinson var med, handlingen och djuren var helt otroliga med! Trots snorande och scitzofrena tanter så ja, det var grymt.

Igår var jag och jobbade heeeela dagen. Självklart vaknade jag onödigt tidigt, som jag alltid gör när jag vet att jag ska upp - och ja, alltid annars också. Dagen gick otroligt långsamt, det var inte många människor som dök upp under de elva timmar jag var där. Vi förväntade oss en rush på eftermiddagen men det kom ingen. Så vi gick mest fram och tillbaka hela dagen.

När jag kom hem satt mamma och pappa och åt så jag gjorde dem sällskap en stund innan jag gick upp för att duscha av mig stanken av gatukök. Det blev en stund i soffan men jag blev snabbt tröt och gick och lade mig.

Idag ska Moa och Pyttan komma hit och fika. Det var meningen att vi skulle fikat i stan men mamma kom på idén att dom ju faktiskt kan komma hit, så kostar det inga pengar. Ganska bra eftersom jag inte har några pengar att göra av med. Så jag ska baka kladdkaka tills dess och förhoppningsvis kommer solen fram så jag kan sitta ute tills dess.

Imorgon väntar första körlektionen på körskola. Jag är nervös.

torsdag 14 april 2011

Snabbt och effektivt

Jag känner mig effektiv idag. Snabb och effektiv. Jag åkte tidigt till skolan och var där strax före halv tio. Fick sitta och få Moas huvud lutat mot min axel en stund och trösta henne för att hon ska dra ut sin visdomstand, stackarn. Jag gick sen och satte mig i B-studion och spelade in mitt radioprogram om 1973, tog en snabb lunch med Moa i en nästan tom matsal, och satte mig sedan och spelade in Prinsessan på ärten. När klockan var strax efter elva lämnade jag studion och meddelade Tommy att jag var färdig. När jag satte mig för att fördröja tiden vid en dator kom jag på att Moa hade min mobil i sin väska och att hon befann sig på Hälsostudion. Som tur var satt Anna bredvid mig så jag fick låna hennes mobil och ringa Moa så hon fick möta mig och överlämna min mobil till mig. Sedan gick jag mot stationen och upptäckte i sista sekund att det gick en buss halv tolv så hoppade på den och åkte hem.

Sedan jag kom hem har jag skrivit lite mindre än en halv sida på min engelskauppsats - det går mycket fortare med mammas hjälp. Jag har ätit makaroner och köttbullar på altanen, tvättat två tvättar med kläder och vikt torr tvätt som hängde i källaren. Kom precis på att jag inte var färdig med det.

Jag tänkte försöka skriva min Gäst hos verkligheten-text nu och ta en paus från engelskan. Det känns bra att jag kommer ikapp med åtminstone smågrejerna, sen är det bara de jävliga videoprojekten kvar att ta igen, och så det som är kvar i de andra ämnena - men det är åtminstone ingenting jag ligger efter i.

Solen har skinit, det har regnat, det är tretton grader varmt ute. Vädret är lite konstigt idag.

Ledig torsdag

Ledigt, men sover man längre för det? Nej, klart man inte gör. Istället vaknade jag halv sju och kunde inte somna om. Blå himmel närmar sig ute och jag är otroligt otaggad för att överhuvudtaget ta mig till skolan idag, även om jag vet att jag måste. Dock tror jag att jag väntar till i eftermiddag så jag kan åka med mamma hem efter hon har tränat. Det blir ingen träning för mig idag.

Innan dess ska jag göra lite annat, typ försöka fortsätta på engelskan som mamma hjälpte mig att börja med igår. Hon lovade att hjälpa mig bli klar idag så jag får lämnat in den imorgon ändå. Någon redovisning blir det inte, men åtminstone en uppsats. Tack mamma.

onsdag 13 april 2011

El Stockholmo!

Jag är superexalterad! Idag har vi bokat tågbiljetter till Stockholm! Åh, vad jag verkligen längtar! Det blev en liten överraskning när vi fick höra vad fröken Frida skrivit till Moa igår kväll, nämligen att hon tänkte att vi kunde åka en sväng till Stockholm helgen innan vi slutar skolan. Just precis samma sak hade vi ju pratat om tidigare samma dag. Otroligt vilken telepati det måste finnas ibland. Det blir alltså jag, Moa, Pyttan och Frida. Ingen Ellen, hon sa nej idag. Jag vet inte riktigt varför, om jag ska vara ärlig. Kanske har hon annat för sig. Men i vilket fall hoppas jag på fint väder och en riktigt underbar dag som börjar redan fem över halv sex när tåget avgår från Alingsås. Tre timmars tågresa med X2000, tio timmar i Stockholm och hem tio över åtta på ett tåg i tre och en halv timme. Låter ju faktiskt inte så pjåkigt, eller vad säger ni?!

Jag blir bara mer glad över det här året hela tiden. Det kommer hända så mycket! Vi kommer göra så mycket och vara så glada hela tiden, för det kommer alltid finnas någon - eller något - att fira och något nytt att hitta på. Pengar känns nästan inte som något problem och skolan bara skjuts undan. Det kanske inte är så himla positivt dock, jag får lite ångest när Sarah står framför klassen och säger bestämt att vi som inte har gjort färdigt allting kommer få IG. Jag kände mig otroligt träffad just idag men jag vet inte vart jag ska få orken ifrån.

Imorgon är vi ledia från skolan för treorna har nationella prov. Dock ska jag plugga så mycket jag bara kan. Förmodligen stannar jag hemma till efter lunch någon gång och åker in till skolan då för att spela in radioprogram och kanske något annat. Jag får se hur jag gör med träningen imorgon, det gick skitdåligt idag igen och jag börjar tappa lusten. Trots fem flaskor vatten, två bananer och ett päron klarade jag inte ens av att påbörja Indoor walking-passet idag utan gick ut innan det ens började. Jag trodde att magen skulle vända sig ut och in så jag satt istället i en av fotöljerna vid receptionen och läste Alingsåstidningen i tjugo minuter. Förbannade mig själv.

Giving it a try

Jag har en vattenflaska med mig i skolan som jag måste ha vatten i hela tiden och dricka ur hela tiden. Jag har två bananer och ett päron i väskan. Ja, snacka om att försöka med allt för att få träningen att funka. Jag kommer behöva kissa tio gånger om dagen. Hmpf.

Jag upptäckte även att priset för att åka till Stockholm som ungdom är billigare än studentpriset, vad är det för knäppt?

tisdag 12 april 2011

I heard that you're settled down

Och jag sitter fast bland stenarna, bland vassa grenar och giftiga blad. Och det svider. Huvudet spränger av de stekheta stenarna som trycker in just där nacken möter hårfästet. Jag kommer ingenstans, jag sitter fast. Foten har fastnat bland de taggiga buskarna och jag är för rädd, för rädd att riva upp precis hela benet om jag drar loss det. Och livet spelas upp som en film i huvudet, trots att det spränger. Och jag gråter tills jag inte har något kvar att gråta. Då skrattar jag, skrattar åt allt det som en gång var så bra men som rasade en dag i oktober. Och då gråter jag igen. För att det gör så fruktansvärt ont i foten och för att hjärtat brinner. För att solen steker sönder pannan och munnen torkar ut för jag har inget att dricka. För varje minut som går blir jag svagare och en muskel efter den andra ger upp. Till slut har hela kroppen lagt av, jag ruttnar. Jag somnar. Jag svimmar. Jag dör.

Lite drömmeri

Vi har helt okej bra planer. Planer som jag hoppas blir mer än bara prat och faktiskt händer på riktigt. Jag är riktigt uppspelt över det här. Det nästan pirrar lite i magen.

I förmiddags satt vi och letade fakta om varsin fotograf. Jag valde Albert Watson, en skotsk fotograf som har utställning på Fotografiska muséet i Göteborg just i detta nu. Ju mer jag studerade om honom och hans bilder, ju mer sugen blev jag på att dra dit och ta mig en kik. Så jag tog upp detta vid maten och det blev genast en diskussion om när vi skulle åka. Det skulle bli jag, Moa, Pyttan och Ellen. De gamla goa, nästan. För en stund sedan öppnade jag SJs hemsida för att kolla hur mycket det skulle kosta en av de dagarna vi hade tänkt och upptäckte att priset låg på endast 419 kronor per person fram och tillbaka. Jag hojtade till mig Moa som sedan gick och hämtade Pyttan. Diskussionerna blev allt vildare och nu är vi nog alla ganska uppe i varv av det här. Ellen har inte riktigt varit med för att hon hade hunnit gå hem, men vi bestämde att vi väntar tills imorgon; pratar med våra föräldrar (även om det för de andras skull inte är nödvändigt) och bestämmer oss. Är vi fortfarande lika uppe i varv och exalterade för det här imorgon så bokar vi på faktura. På pengafronten är det ju nämligen lite tajt just nu. Åh, vad jag vill ha något att se fram emot där i början av juni. En vecka innan vi slutar skolan, allt avklarat och ledighet. Värme, sol, bara ben och uteserveringar. Fiskmåsar över huvudet, människor av alla olika sorter och gatumusikanter i Gamla stan. Tänk vad underbart det hade varit att vara just där, just då.

Jag drömde mig bort lite, det ska jag erkänna..

Under eftermiddagen har vi gjort promotebilder vilket jag inte tänker gå in närmare på för det är ett så fruktansvärt tråkigt ämne. Om en halvtimme lite drygt kommer mamma och hämtar mig, för jag tänker inte gå bort till henne i det här vädret. Det pisseregnar. Då ska vi åka bort till Maxi där jag tydligen har date med Moa vid bröden där de kastar bröd i luften idag, för sånna som oss. Internskämt.

Imorgon är det onsdag och det är snart helg igen. Och lov! Herrejösses. Innan dess har vi ju dessutom en halvledig torsdag. Med halvledig menas att jag inte är ens i närheten av ledig tack vare att jag ligger efter. Ångest. Nä. Fan.

måndag 11 april 2011

Jag tycker alldeles för mycket om dig, hejdå

Jag har varit rädd för sånna här dagar, oroat mig och trott att det ska komma men det har stannat på en låg nivå och jag har klarat mig ur det ganska snabbt. Det har bara suttit i huvudet ett tag tills jag glömde bort det i och med att konditionen blev bättre och bättre. Idag bröt jag ihop. Efter tjugofem minuter på Indoor walkingen sa min kropp emot och jag kunde inte fortsätta. Jag försökte flera gånger att trampa igång igen men det gick inte. Hela kroppen sa emot. Jag stannade, lutade huvudet framåt och fick frågan om jag mådde bra. Jag sa ja. Drick vatten och trampa långsamt utan motstånd. Försökte, funkade inte. Tjejen där framme kom bak till mig och kollade hur det gick för mig, frågade om jag skulle gå ner och sätta mig men jag sa att det inte var någon fara. Jag stretchade och försökte andas normalt. Andningen var ansträngd och jag kände yrselt i huvudet. Till slut gav jag upp och lämnade rummet, försökte fortfarande få ner andningen på normal nivå. Det var som att det satt fast någonting i luftstrupen, som när man sätter äpple i halsen och det känns alldeles svullet efteråt. Jag satte mig i en av fotöljerna och försökte slappna av. Axlarna var uppe vid öronen men jag försökte slappna av. Efter en stund blev det lättare och när mamma kom ner hade det gått över. Jag skämdes.

En vecka kvar

Det är måndag och jag är ovanligt glad. Jag petar lite kärleksfullt på mina skor så fort jag får chansen och hade till och med en Maria bredvid mig på bussen som också petade lite. Jag vill nästan undvika att använda dem just för att de är så rena och fina, men Maria påminde mig om att efter ett tag kommer de vara så smutsiga och slitna att det kommer vara snyggt och då accepterar man det. Det är ju faktiskt väldigt sant! De låter fortfarande lite konstigt när jag går men det är väl bara för att de behöver mjukas upp en aning. Jag insåg precis att jag ägnat ett helt stycke åt att prata om mina skor, kanske ska sluta nu.

En vecka kvar tills Borås kallar på oss för första körlektionerna. Efter Felicias nervositetssms under bussresan hit är jag ännu mer nervös och det känns i hela magen. Jag fick aldrig träffat den lilla tösen igår, hon blev för trött efter matchen. Kanske, förhoppningsvis, har hon tid att träffa mig en stund på söndag när hon är hemma och fyller år och allt.

Sista veckan innan påsklovet. Det är en del som ska göras men jag orkar inte. Idag slutar vi tio över elva och jag ska vara kvar till tidigast fyra. Jag har bestämt mig för det nu och jag ska inte ångra mig. Det kommer jag göra men jag måste övertala mig själv under hela förmiddagen att jag verkligen måste stanna. Jag ska få klart mina två radioprogram idag och kanske börja på engelskan. Fan, engelskan..

Ett fyrtiofemminuters Indoor walking-pass väntar senare ikväll. Känner mig lite mörbultad i kroppen med en ond rygg men det får nog gå. Har lite mens-ont i ben och armar, jag vet det låter helskumt men jag får mensvärk i princip överallt. Ytterst otrevligt men det går över ganska snabbt.

Den här veckan ska bli sötsaksfri. Efter förra veckan känner jag mig helt uppblåst; jag tror inte det gick en dag utan att jag stoppade i mig något sött. Hemskt, men sant. Därför tänker jag kämpa för att inte äta någonting sånt den här veckan för att jämna ut det lite. Kanske blir det lättare när jag inte är hemma ensam många timmar på dagarna, jag tänker spendera de flesta timmar i skolan och kämpa för att klara engelskan. Det känns väldigt overkligt i dagsläget. På torsdag är vi lediga men även då tänker jag åka in till skolan. Jag kommer hinna ångra mig tills dess men jag ska hit, om jag så ska behöva anställa någon som släpar hit mig.

Jag kände mig inte lika blek när jag tittade mig i spegeln imorses som jag gjort hela vintern, kanske gjorde timmarna i solen igår nytta.

söndag 10 april 2011

Nostalgi 08

Jag är lite nostaglisk för tillfället. Hela sommaren 2008 spelas upp framför ögonen på mig om och om igen när jag lyssnar på Magnus Uggla. Ni vet, boxen som kom ut under den sommaren med alla hans bästa låtar från ja, vilket år det nu var fram tills dess. Jag minns kvällarna i Felicias rum i källaren när hon satte igång Häng med på party mitt i natten när hela familjen låg och sov. Ingen vaknade och hon stod där och dansade. Jag satt och skrattade åt henne och önskade kanske lite sådär hemligt att jag också var så uppe i varv.

Mopedturer till Geneviken till sena kvällen, timmar ute på gatan utanför Daniels hus och en himla massa sms. Jag tror aldrig jag har skickat så mycket sms som jag gjorde det året, jag gjorde slut på mina 3000 gratis sms på två veckor. Jag tror att den sommaren för alltid kommer finnas kvar med mig även om den kanske inte borde.

Promenader i flera timmar, några fler timmar uppe på berget och ännu några fler timmar på varsin gunga på dagisets lekplats varifrån vi lyssnade på festande människor i kvarteret nedanför. Varma sommarkvällar, nätter. Otroligt mycket nya bekantskaper. Jag kommer för alltid förknippa sommaren 2008 med Felicia. Nästan hela min sommar bestod av kvällar med henne. Jag förstår inte nu i efterhand hur vi kunde prata så mycket och fortfarande ha saker att prata om när vi sågs bara några dagar senare för att prata lika mycket. Promenaderna blev en vana, så fort Felicia slutat jobba plingade mobilen och det var promenaddax, eller kanske baddax.

Och den 23 juli den sommaren när Felicia och Patrik blev tillsammans. Jag var med den dagen, jag hade sovit hos henne och vi hade planerat att åka till Geneviken redan dagen innan. Det var massa folk som skulle med. Felicia skulle vara duktig och cykla medan vi andra åkta moped så hon åkte i förväg. Jag var nervös för jag kände inte de andra, men det löste sig. Det var första gången jag pratade med Anton på riktigt. Felicia och de andra som visste om var som försiggick skrattade åt oss när vi kollade våra mobiler men inte hade fått några sms. Alla sms vi fick var ju från varandra och nu var vi där båda två så var skulle smsen komma ifrån? Vad löjliga vi var. Anton var yngre än vad jag är nu då. Tiden går så otroligt fort.

Det är konstigt hur saker förändras fort. Hösten var jobbig, rörig och väldigt mycket tårar. Jag var deprimerad resten av året och kanske till och med in på nästa år. Den delen av mitt tidigare liv försöker jag förtränga. Sedan dess har de personerna jag lärde känna under det året glidit längre och längre bort ifrån mig. Det är kanske bara en av dem jag önskar att jag fortfarande hade kontakt med och det är Jerry. Han var så otroligt fin mot mig under den hösten, men jag var blind. Jag förstod aldrig att det var på riktigt och jag hade tankarna åt annat håll. Sedan den kvällen han var här och berättade för mig om smset han fått från sitt ex förändrades allt. Numera pratar vi sällan med varandra. Det gör fortfarande ont att tänka på det. Jag önskar jag hade mod att höra av mig till honom oftare men det känns påträngande. Jag räknar nästan inte med att jag känner de människorna längre. Det är hemskt, faktiskt.

Lite ändringar från ett soligt rum

Det var dags för lite färg såhär när våren har kommit och sommaren närmar sig med stormsteg. Bilderna är från förra sommaren, Picknickfestivalen och en kreativ dag bestående av gamla blommor och en vattenspruta.

Jag har spenderat nästan hela dagen utomhus med Into the wild och massa d-vitamin för att få lite färg på kinderna. Jag har inte vågat kolla om det gett något resultat men det kommer väl till kvällen. Det har grejats i trädgården och vi har ätit vår första måltid på altanen. Mormor lämnade oss alldeles nyss och jag väntar på att fröken Wingfors ska höra av sig. Hon åker iväg ikväll för att vara borta i två veckor på intensivkurs och då vill jag hinna träffa henne åtminstone en snabbis innan hon åker. Så det blir kanske en glass på förtan eller nåt, vad vet jag. Jag hoppas även p åatt hinna se Into the wild-filmen nu när Christian har kommit hem och kan ordna det åt mig. Sen så är det måndag imorgon igen och sista veckan innan påsklovet ska påbörjas.

Jag har varit försiktig med mina nya fina converse idag men ändå haft dem på mig nästan hela tiden. De är så fina! Och jag längtar tills jag får använda min nya väska. I och för sig kanske jag lika gärna kan använda den redan nu men det blir ännu mer spännaned om jag väntar.

lördag 9 april 2011

Lördag i Göteborg

För en timme sedan kom jag hem från en mycket fin lördag i Göteborg med mina fina vänner Moa, Pyttan, Frida och Emma. Jag började dock dagen på ett mindre trevligt sätt genom att vakna kvart i sju och var akut kissenödig - ni vet, sådär som man är på morgonen och det går verkligen inte över. Så jag låg i sängen med datorn tills klockan blev tjugo över sju, gick upp och droppade ögondroppar i ögonen och satte mig sedan vid TVn. När klockan blev kvart över åtta hoppade jag in i duschen, men mamma och pappa hade fortfarande inte vaknat när jag var färdig så jag gick ner och åt frukost själv; vaniljyoughurt med hallon och blåbär och en dubbelmacka med skinka. Fortfarande inte föräldrar.

Klockan närmade sig halv tio så jag satte igång att göra mig ordning inför dagen. Satte på mig mina somriga, tunna jeans och drog upp dem en bit på benen för att ge det ytterligare lite somrigare intryck. Mamma och pappa gick ut från sitt sovrum på nedervåningen och satt och åt frukost när jag gick ner för att vänta på att tiden skulle gå så jag kunde gå mot busstationen. Med filmkameran i väskan lämnade jag huset strax efter tio och njöt av solen i ansiktet.

Det visade sig dock att busstiderna som stått på internet häromdagen inte stämde utan att bussen istället skulle gå en halvtimme senare än det stod att den skulle gjort. Jag tog vara på tiden jag fick vänta genom att läsa Into the wild, som jag stoppat ner i väskan för just bussresan och stunden jag trodde att jag skulle behövt vänta i stan innan vi skulle med tåget. Jag hade Oskar Linnros sköna röst i hörlurarna och solen värmde mina ben.

Halv tolv anlände jag till Alingsås, jag köpte mig en Loka på Pressbyrån och satte mig på en bänk för att vänta den tiden som var kvar innan vi skulle på tåget. Moa skrev på sms att Frida inte skulle komma med, men hon dök upp lika överraskande som Emma när vi stod utanför tåget. Vi tog tillfället i akt att lura Moa lite som skulle hoppa på efter vägen. Det blev en succé och vi andra fick oss ett gott skratt. Under tågresan diskuterades det Harry Potter och Robin Hood och jag satt faktiskt lite försummad av Emmas kunskaper inom historia.

Vi tog spårvagnen til Haga och satte oss på ett kafe; Kringlan tror jag det hette, där inredningen var fruktansvärt mysig men dock ganska trångt. Jag fick sitta lite stelt hela tiden för jag fick inte in benen under bordet. Men vi pratade och åt smörgåsar ett tag ändå innan vi bestämde oss för att ta oss en glass på Lejonet och Björnen, om det nu var så det hette. Solen sken och vi var allmänt glada. Frida lämnade oss när vi gick mot Myrorna och någon annan second hand-affär. Jag skrattade gott åt en del klädesplagg och Pyttan fick med sig några fina tallrikar från den sista affären. Efter det var det dags för mig att köpa mig ett par nya skor så vi riktade in oss på butiken där Pyttan hade koll på att det fanns Converse. Efter en stunds betänketid blev det ett par höga svarta och jag kände mig nöjd enda tills vi gick till nästa butik där de var hundralappen billigare. Men men, ingenting att göra något åt nu. Converse och en grön väska fick jag med mig hem idag. Väskan är perfekt för dagarna i London, perfek storlek, inbrottssäker och dessutom är den i den underbara gröna färgen som jag älskar.

Kvart över fem tog vi tåget tillbaka till Alingsås. Vid det laget värkte det i hela mina ben så det var skönt att sitta ner ett tag. Vi sa hejdå till Moa i Västra Bodarna och i Alingsås kramade jag Pyttan och Emma hejdå innan jag satte mig på bussen mot Sollebrunn. Längst fram satt ett par partytaggade tjejer vid namn Emilia och Emma. De skulle vidare till Trollhättan från Sollebrunn för att gå på inflyttningsfest. Det var inte utan att jag blev lite avundsjuk, jag har haft sug efter att dansa loss vissa stunder under den här dagen. Men det får vänta till nästa helg, om ens då.

När jag kom innanför dörren hejade en mormor från köket. På bordet stod maten och väntade jag satte mig direkt ner för att gluffsa i mig av potatis och kyckling. Nu sitter vi i soffan och Runaway bride står på. Mormor är nog den enda som överhuvudtaget har uppmärksamheten på filmen. Mamma halvsover. Tja.

En fin lördag med mycket d-vitamin och fina tjejer!

fredag 8 april 2011

Fredag som om det inte vore bra

Just i detta nu sitter mina vänner på ett och samma ställe medan jag sitter här, 3 mil bort, ensam. Det är mer deprimerande än jag önskar att det vore. Jag vill inte vara nere för det här, jag vill inte tycka att det är hemskt. Men det gör jag. Jag är fruktansvärt avundsjuk på dem. Det är grejen att vi brukar vara allihopa, men nu är jag utesluten för att jag är för liten. För liten. Jag hatar det. Fullständigt hatar det.

Det är fredag och det är första gången jag inte har längtat efter att det ska bli fredag, just för att jag vetat att jag ska sitta ensam hemma med pappa och göra ingenting. Jag har kliande ögon som dessutom har linser på sig som ser förjäkliga ut. Det fick jag se när jag var hos optikern för en timme sedan. Jag har skoskav precis på trampdynan mellan tårna som gör svinont så jag går i ungefär en kilometer i timmen. En dålig fredag.

Imorgon hoppas jag på en mycket bättre dag. Den ska spenderas i Göteborg med Moa, Pyttan och Frida. Vi ska fika i solen - som gärna får vara lika sällskapssjuk som idag - och vandra runt på Hagas gator. Egentligen behöver jag plugga men jag tänker inte ägna ett helt inlägg åt det igen. Det är bara ågnestframkallande. Ångest.


Ångest.

Fan.

torsdag 7 april 2011

Jag borde ha panik, jag borde vara stressad

Jag är arg för att jag inte är stressad. Jag borde vara ihjälstressad och sitta i skolan tills den stänger om kvällarna. Jag har otroligt mycket att göra. Jag har aldrig legat efter i skolan förrän nu, aldrig. Inte i grundskolan och inte under första året på gymnasiet. Under tvåan har jag tappat motivationen mer och mer för varje dag som har gått och nu är den i bott. Nu går det inte att bli mer omotiverad. Jag känner mig skitdålig för att jag inte klarar av någonting. Jag tröttnar med en gång och ger upp utan att ens ha försökt. Vad hände med min envishet och mina mål? Hade jag ens några mål? Jag vet inte vad som har hänt med mig.

I grundskolan var jag färdig med allt först. Jag gjort bra ifrån mig på allt det skriftliga i både svenska och engelska och lärarna tyckte om mig lika mycket som jag tyckte om dem. Jag hade världens finaste lärare på högstadiet, jag saknar dem så jag går sönder ibland och brukar tänka att de kommer aldrig ha så bra kontakt med någon klass som med våran. Fast det är mest för att jag ska känna mig lite bättre, för vi var nog inte så speciella som jag tror att vi var. Jag fick MVG i både svenska och engelska när jag gick ut nian och jag älskade ämnena för jag älskade att skriva.

Nu står det bara still. Jag kan inte skriva en berättelse längre för jag har ingen fantasi. Jag kan inte plugga in glosor för jag har ingen motivation. Jag kan inte läsa på för ett prov för jag har "viktigare" saker för mig. Jag går runt i huset och plockar i saker, viker filtar, tvättar kläder, viker kläder och skriver långa, arga blogginlägg till mig själv. Kanske för att få mig själv att förstå hur hopplös jag är.

Jag vet att det finns många i våran klass som ligger efter i det mesta. Förmodligen fler än de som faktiskt är färdiga med allt. Men det gör inte saken bättre att tänka så, jag har försökt. Försökt tänka att "äh, du är inte sämre än henne och honom", men det fungerar inte alls. Jag vill inte jämföra mig själv med andra.

Jag har en ps-film att filma. Jag har ett inslag att klippa och en novellfilm att göra. Jag har en "gäst hos verkligheten"-text att skriva - inte för att det finns någon deadline på den än, utan för att hon jag intervjuade har börjat fråga efter den och jag börjar få dåligt samvete. Jag har ett engelskaprov imorgon att plugga till. En engelskauppsats på två sidor om feminism att skriva och ett tal om samma ämne till nästa vecka. Jag har nationella prov i engelska b om en månad och säkerligen ett prov i religion till. Jag vet inte hur jag ska hinna. Snart måste jag ta tummen ur röven och skita i att åka hem när skolan har slutat om dagarna för att stanna kvar så länge jag kan och istället göra klart allt jag måste göra. Speciellt videouppgifterna som tar evigheter. Inte ens när videoläraren sa till oss på skarpen igår att vi måste sätta igång, och riktade det mot bland annat mig eftersom jag är en av de som ligger efter, kände jag mig stressad. Just det, två radiouppgifter har jag kvar med, minst. FAN.

onsdag 6 april 2011

Indoor och engelska

Jag spenderade eftermiddagen/kvällen igår med att plugga engelska vid köksbordet, säga hejdå till Christian och äta mat med mamma och pappa. Christian sitter just nu i en bil på väg någonstans långt upp för att åka skidor. Detta med min gamla klasskompis Rasmus och en kille till vid namn Sebastian. Det är inte utan att det är skumt att min lillebror umgås med mina gamla klasskompisar; festar med dem och allt vad de kan hitta på. Skumt. Det är iallafall tyst och skönt i huset när han inte är hemma och han kommer inte tillbaka förrän på söndag kväll.

Det är onsdag igen. En hemsk, jävla onsdag, med regn och rusk. Vad hände med den fina våren? Jag är kanske inte jättedepp för att det är regn just idag eftersom vi ändå kommer spendera hela dagen inomhus för att planera novellfilm. Antar jag. Jag "glömde videokameran hemma" som jag skulle filmat med tills idag. Jag ska försöka få filmat i helgen, om det kan bli någorlunda väder.

Efter skolan idag ska jag träna, ensam. Mamma ska klippa sig så hon hinner inte, alltså blir det Indoor walking på egen hand idag. Det är kanske lite bra det. Ytterligare några kapitel engelska väntar väl efter det. En avstängd dator och plugg i köket.

En del har tydligen väldigt svårt att acceptera att livet inte är rättvist. Nu har det bara gått överstyr, efter att vi har gjort vad vi kan men inte lyckats men de envisas ändå med att fortsätta tjata. Det är fem veckor. Fem, sen slipper vi det ändå. Det är slöseri med tid för det kommer inte hjälpa med någonting. Att det sedan vänds mot mig personligen är bara ännu värre. Barnsligt är vad det är.

tisdag 5 april 2011

Ett år kvar...

"Godmorgon Elin, här sitter du alldeles ensam här ja.." sa Tommy. Japp. Helt ensam. I mörkret. Det är inte ens några andra Sollebrunnare här. Ugh.

Det är en lång dag idag. Jag måste filma till min ps-film. Fan. Det regnar, sånt där äckligt småregn som man knappt bli blöt av men som man ändå rynkar pannan åt för att det känns så äckligt när det hamnar i ansiktet. Vi går till halv fyra, tror jag. Foto och graf. Förmodligen en av de minst effektiva dagarna som finns nu när alla ligger efter i foto och det enda vi gör i graf är Punkt. Om jag får tid över ska jag sätta mig i ett radiobås och göra färdigt radioprogrammen som ska vara färdiga senast nästa vecka. Jag börjar hamna efter i det mesta och det gör mig stressad. Jag vet inte hur jag ska hinna allting, det känns som att dagarna bara försvinner. Dessutom är jag så trött och har noll motivation till att sätta igång med det jag inte är färdig med. Jag har ett stort videoprojekt att klippa ihop ensam, tack vare att "grupp"arbetet vi skulle göra inte slutade så bra. Fans jävla skit. Tiden räcker inte till, orken räcker verkligen inte till och tröttheten och deprissionerna hjälper sannerligen inte till på vägen. Jag vet att jag inte är ensam om att ha saker att göra, men jag brukar inte ligga efter. Jag har inte gjort det förrän nu. Kanske är det otur, kanske är det mitt eget fel. Jag vill inte skylla på någon annan. Jag hatar skolan. Jag hatar nog ingenting mer än jag hatar skolan. Jag vill bara bort härifrån så fort jag kommit hit, jag vill hem och ligga i soffan och titta på TV hela dagarna istället för att vara i den här skithögen till skola. Jag vet, det är bara ett år kvar, men det är fortfarande ett helt år. Och vad ska man göra sen då? Vad fan ska man göra sen? En del vet precis och jag blir bara ännu mer stressad av att tänka på det. Jag har idéer om att åka till Thailand över vintern nästa år, mellan november och mars typ, men jag vet inte vart jag ska få pengarna från. Visst, jag jobbar, men inte tillräckligt för att klara mig ett halvår utomlands. Det enda jag vet är att jag inte vill vara kvar här, inte i Sollebrunn och inte i Alingsås. Jag ska bort härifrån så snabbt jag bara kan.

Jag hatar mig själv ibland. Tur att det inte är någon som läser det här.

måndag 4 april 2011

Inget vidare inlägg faktiskt

Jag är inte på humör. Det är okej att mumla "som vanligt" nu, för jag vet att det är så. Mitt humör är upp och ner hela tiden. Jag tror det är något fel på mig. Klarade iallafall av ett 45 minuters Indoor walking-pass med Emma bredvid mig idag, utan att behöva avbryta. Dock trodde jag att jag skulle spy på vägen hem så mamma fick stanna två gånger. Det gick över när jag fick i mig mat. Jag ska aldrig gå så länge utan att äta mat innan jag tränar igen, det var det obehagligaste jag varit med om ungefär.

Förbannar att jag inte är arton och känner mig otroligt jävla löjlig.

söndag 3 april 2011

Söndagsmys

Nu är det dags att avsnjuta de sista timmarna av den här helgen efter några lagom jobbiga timmar på jobbet. Det gör vi genom att äta pizza, se på Stockholm - Båstad och sedan även Taken; som faktiskt är ett måste. Det finns nog faktiskt inte många bättre sätt att ladda upp för kommande vecka.

Söndag

Klockan är tjugo i tio på söndag morgon och de flesta sover fortfarande. Dock inte i detta huset, här är vi uppe tidigt. Har ätit frukost och ska snart sätta igång med att ta på mig kläder och det som behövs för att spendera hela dagen på jobbet. Eller, inte hela dagen egentligen - bara sex timmar - men iallafall. Igår gjorde jag ingenting. Jag läste Into the wild, som fortfarande (efter nästan halva boken) bara handlar om hur folk såg på honom innan han dog. Det börjar bli smått långsamt. Jag övningskörde lite och såg på Körslaget med mamma och pappa efter att ha ätit gott kött och sallad till middag.

Det är alldeles genomgrått ute. Det regnar och är knappt ens ljust. Det deppar inte ner mig eftersom jag ändå ska stå och steka hamburgare inomhus. Jag hoppas att folk stannar hemma när det är sånt här väder, men det är aldrig bra att hoppas på sånt. Söndagar är inga bra jobbdagar.

Nästa vecka kommer bestå av mycket engelskaplugg och förhoppningsvis lyckade träningspass. Första passet är redan imorgon och jag hoppas på att klara det bättre än förra veckans. Det irriterar mig att jag misslyckades så rejält. Dessutom ska det väl rättas texter och skrivas engelskauppsats bland annat. Allt kommer på samma gång, såklart. Helgen ser iallafall ut att bli fin med en heldag i Göteborg på lördagen och kanske ett litet kalas på söndag. Det är en hel vecka kvar, men vi är ganska väl medvetna om att veckorna springer iväg. Häromdagen berättade Moa att det bara var 37 skoldagar kvar innan sommarlovet. Herregud.

lördag 2 april 2011

Birds





Bilder från Tattoologist. Det där med fåglar har nog fastnat i mitt huvud. Fåglar ska det vara. Kanske är den nästsista det finaste alternativet. Gillar även den över, men det är lite för mycket kanske. Kan det inte bli höst nu. Nej, jag skoja bara.

Samma saker överallt

Det är samma gator, samma människor och samma traditioner. Samma hus och ingenting nytt att upptäcka. Efter sjutton år finns det inte längre någonting som är roligt att se här. En gång när jag var mindre trodde jag att jag hade gått vilse i skogen tills det visade sig att jag var hundra meter från min trädgård. Att gå vilse här nu är i princip omöjligt. Allt ser ut som det gjort i alla år och det kommer inga nya människor heller.

Vad är meningen med att ha allting som det varit sedan historians början, var ligger det roliga i det? Att ta en promenad när det är solsken på kvällen och allt ser så där otroligt vackert ut får en att vilja ta med kameran ut, tills man kommre ihåg att man redan tagit kort på allt som finns att ta kort på.

Det finns många av de som tycker illa om förändringar. De vill att allt ska vara som det alltid har varit och inte ens när det öppnar en ny pizzeria tycker de om det, för då blir den gamla övergiven. Jag förstår inte. Att de inte tröttnar.

Jag börjar till och med få lite ångest över att behöva åka hem hit efter skolan. Även om det är skönt att komma hem så betyder det först fyrtio minuters bussresa med folk som pratar alldeles för högt, som hörs även om man har båda hörlurarna i med hög musik. Jag är trött på att så fort jag ska spendera lite tid med mina vänner måste jag planera allt utifrån mina busstider, som dessutom är värdelösa på helgerna. Jag har i princip ingen chans att göra något sent på lördagskvällar eftersom den sista bussen hem går klockan sex. Värdelöst.

Därför vill jag härifrån. Jag har ingenting kvar här, allt jag behöver finns i stan. Men det är tydligen väldigt svårt för bybor att flytta härifrån så vi sitter fast. Fan.

fredag 1 april 2011

En fredag till

Känner mig halvt förmalad. Det skulle stå förlamad. Så trött är jag. När jag vaknade - klockan fem - hatade jag allt. Jag ville inte att klockan skulle gå mer, jag ville att tiden skulle stå still och att jag aldrig skulle behöva göra något annat än ligga i sängen. Allt tar emot idag. Tur att det är fredag. Dock en lång och seg fredag med bland annat religionsprov sista lektionen. Jag har i princip inte pluggat någonting, fråga mig inte varför för jag har inget vettigt svar. Varje gång jag har satt mig med böckerna har någonting annat kommit i vägen, som att diska all jävla disk för hand och laga mat. Ja, det var vad jag fick spendera min dag med igår eftersom våran skit till diskmaskin gick sönder och dessutom läckte vatten. Resten av familjen var på husvisning och utvecklingssamtal. Jag lyckades iallafall med maten.

Idag fyller min fina kusin år. Dock är hon flera tusen mil härifrån, närmare sagt Kalifornien, USA. De har förmodligen sommarvärme och inget regn. Nej, jag är inte alls avundsjuk.. När jag tänker på det inser jag hur sällan jag träffar henne egentligen. Hon kommer hit tre-fyra veckor varje sommar och för varje år som går får spenderar jag mindre och mindre tid med henne. Jag är lite rädd att hon ska komma mitt i mitt London-resande och jobbande i år, vilket är en ganska stor risk. Förhoppningsvis får jag mer tid med henne denna sommaren ändå eftersom jag kommer kunna gå ut lagligt och kanske följa med henne och Josefine när de går ut. Eller någonting. Självklart kommer hon kunna följa med mig och mina vänner ut också, om det finns någon tid till det. Stort grattis till henne iallafall!

Helgen ser ganska tom och tråkig ut. Åtminstone fredag och lördag. Det blir till att sitta hemma och göra ingenting, eller plugga. Ikväll tänker jag inte göra någonting ansträngande och gå och lägga mig tidigt. På söndag ska jag jobba några timmar, inte så många tack och lov; mellan tolv och sex. Dessutom är det Helen som är mitt sällskap så det kan inte bli så fel.

Jag förstår inte meningen med att lägga våran enda dag som är minsta lilla ansträngande på fredagar. Det är inte okej, den hade kunnat ligga på tisdag eller någon dag när man inte är desperat efter ledighet. Ugh.